CD: Stråkkvartetter 8 & 9 (”King Lear”) av Philip Glass
Kulturdelen rekommenderar, Recension, Skivhyllan, Skivor onsdag, mars 23rd, 2022
Philip Glass: String Quartets 8 & 9 (SOOND/Naxos). Speltid: 44’00.
Tana Quartet
Betyg:
Jag får bekänna att min relation till Philip Glass musik är lite ambivalent. Det kan inte hjälpas, men ibland finner jag den, om vitsen tillåts, lite väl glassig. Men stråkkvartetterna har jag alltid tyckt om; det är som om det intima formatet lyfter fram det bästa honom. Kronoskvartettens inspelning av nr 2–5 (Nonesuch) är en höjdare, men även Carduccikvartettens av nr 1–4 (Naxos) är riktigt bra. Däremot har jag missat Tanakvartettens inspelningar. Men nu är det dags att bekanta sig med deras senaste album som rymmer kvartetterna 8 och 9, den senare med namnet ”King Lear”. Glass skrev sin första kvartett 1966 och den låter inte som vi är vana att höra honom. Men när han 1983 återvände till formen hade han funnit den minimalistiska stil som vi förknippar med honom.
Nu ska man inte tro att Glass är någon minimalistisk purist. Det händer ibland att han låter som Vivaldi och Pachelbel eller ekar av den Bach som skrev ”Jesus bleibet meine Freude”. Men först och främst är han ändå en romantiker som gärna förenar den livsviktiga och envetna pulsen men en varm klang och melodisk sötma. Risken är att musiken kan få drag av en klocka som tickar på så länge fjädern håller. Det gäller till viss del den 8:e kvartetten, även om den också har sin suggestiva kraft. Men det är ändå 9:an som har den större substansen och den rikare variationen i uttrycket med solistiska insatser och såväl ruffigt dissonanta som betagande vismelodiska inslag. Kanske har Shakespeares komplexa skådespel smittat av sig på musiken? Dessutom är den oerhört vacker.
Tanakvartetten är för mig en ny bekantskap. Den hör hemma i Belgien och har specialiserat sig på samtida musik. Deras Glass är av högsta klass. Dessutom är ljudet utmärkt; man har instrumenten i rummet.
__________
Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.
