Mötande MFF-supportrar – cyklar mitt i en Malmöessä
Krönika lördag, april 30th, 2022
Förra gången MFF spelade mötte jag supportrar som var på väg till matchen mitt på dagen. Den här gången var det tvärtom. Jag mötte supportrar som var på väg från matchen, nu en lite kylslagen aprilkväll. Det var i stort sett bara jag som cyklade i motsatt riktning. Det var tät trafik hela vägen genom stan, min autostrada mellan Västra Hamnen och Södervärn.
I hörnet av Pildammsparken mot Stadion blev jag stående ganska länge och väntade på en lucka för att kunna korsa cykelbanan. Då slog mig tanken att jag befann mig mitt i en Malmöessä, eller kanske Malmökrönika, av Per Svensson. Han cyklar en hel del i sin Malmöbok Världens svenskaste stad, som gjort intryck på mig. Läste den som nyanländ för tre år sedan. Jag såg framför mig någon bylinebild på den tiden Svensson var Malmöstationerad krönikör. Hade han kavajen över axeln? För kallt väder för det ikväll, ta på dig kavajen Per, ha gärna en fleecejacka under.
Men jag cyklade motströms, det skulle aldrig Per Svensson göra. Han cyklar ju medströms, det har han väl alltid gjort, genom hela sitt liv. Jag kom istället att tänka på vänsterprofilen Daniel Ankarloo, besjungen i en låt av Doktor Kosmos, som gav ut en marxistisk tidskrift med namnet Motströms. Jag tror jag har några nummer nedpackade i förrådet. Kanske cyklade jag snarare i en Malmöessä av Ankarloo.
Olika möten med honom kring millennieskiftet dök upp i minnet när jag närmade mig hemmet. Som när han spelade boule i Stadsparken i Lund. Han sa något om att han behövde koppla av från den intellektuella verksamheten. Eller när han stod på trottoaren och iakttog demonstrationståget mot EU i Lund våren 2001. EU-frågan var inte tillräckligt viktig för att han skulle demonstrera, menade han. Eller när han i en debatt på Socialistiskt Forum i Stockholm kunde ange exakta sidnummer när han refererade till Karl Marx.
Min gamle lärare, numera kollega, Lars Pålsson Syll har berättat för mig att Daniel Ankarloo flyttat till Köpenhamn. En gång i tiden var de två arbetskamrater på Ekonomisk-historiska institutionen i Lund.
—
Magnus Gustafson
