Hem » Krönika » Krig, fred och högskolepedagogik

Krig, fred och högskolepedagogik

De ordinarie servetterna som passar i behållaren var tillbaka på Restaurang Niagara idag. Med facit i hand var gårdagens fellevererade servetter ett undantag. Det är nästan så att man borde ha sparat dem som ett unikt historiskt dokument. Det är nu endast ingång från utsidan vid uteserveringen. Jag tror det är tillfälligt under sommarveckorna eftersom det är stängt på Niagara.

Flytten går från Nordenskiöldsgatan i Malmö. Av flyttfirmans gula klisterlapp framgår att anslagstavlan ska stå i ”mötesrummet” på den nya adressen.

Idag åt jag brynt sej med betor, pepparrot, kapris, brynt smör och potatismos. Det är en av mina favoriträtter. Jag tog också en skiva med hårt bröd till som jag tycker passar. Det var fullt på nedervåningen så jag fick sätta mig på ovanvåningen i kaféet som också hör till restaurangen. Det fanns inga kryddor på bordet på ovanvåningen. Vanligtvis brukar jag salta moset lite grann. Å andra sidan kanske det var hälsosamt att jag inte saltade. Det var mitt i lunchruschen och det blev inte tillfälle att prata med någon av kockarna. De har mycket att göra mitt i rusningen. När jag kommer efter klockan tretton finns det mer tid att prata. Jag har inte talat med kocken Kalle på kanske en vecka. Jag vet till exempel inte hur det är med hans hälsporre, om den blivit bättre.

Träffade en doktorandkollega på lunchen. Han berättade att han gör etikprövning för sitt avhandlingsprojekt. Det är en blankett som tar flera dagar att fylla i. Det är tydligen tråkigt och omständligt. Jag sa att jag läser högskolepedagogisk kurs och att jag inte kom med i någon grupp på senaste seminariet. Det kändes pinsamt att inte vara med i någon grupp. Därför hade jag smitit ifrån tidigare. Jag sa till doktorandkollegan att det fick mig att tänka på när jag gick i uppföljande simskolan, inte första simskolan, utan den andra, när man redan kunde simma men skulle lära sig mer. Då trivdes jag inte riktigt, och uteblev från vissa övningar.

Doktorandkollegan berättade att i Jugoslavien, där han växt upp, var inte simskolan lika utbyggd som i Sverige. Själv hade han lärt sig simma på egen hand tillsammans med kompisar i något som var mindre än en sjö, vi kom inte på ordet för det, men något litet ställe i alla fall. Det var så man gjorde där han växte upp. Det var det normala. Han hade varit ungefär sex år då. En gång hade han varit nära att drunkna, men en tjej som var kanske sexton år hade räddat honom. Han kände att han svalde vatten och det var äckligt sa han. Han bodde i norra Bosnien. De gick i skolan, men kriget kröp sig in på, närmre och närmre. En fabrik ställde om till att tillverka vapen. En dag föll bomber i samhället och fröken sa att de skulle gå hem från skolan. De skulle inte gå ensamma, de skulle ha sällskap av någon, och de skulle gå på mindre vägar. Men han gick ensam i flera kilometer. Han hade inte hittat sin storebror. Han tänkte att det var skönt att slippa skolan. Han var ett litet barn. Det var hans horisont och perspektiv just då. Kriget hade brutit ut. Men han kunde simma, konstaterade doktorandkollegan och jag innan vi skiljdes åt efter lunchen.

Sedan satte jag mig att läsa bell hooks, ett kapitel ur en av hennes böcker som handlar om det kritiska tänkandet. Jag tyckte det var intressant läsning. Gjorde flera anteckningar i marginalen. När alla i ett klassrum, både lärare och studenter, är ansvariga för att skapa en kreativ och lärande miljö tillsammans blir lärandet som mest meningsfullt, skriver bell hooks. I ett sådant sammanhang av lärande finns inget misslyckande, fortsätter hon. Det fick mig att tänka på studiecirkeln hos Svenska Freds lokalgrupp i Malmö/Lund där jag deltagit under våren. Hur värdefullt det är att sitta i en liten grupp och diskutera utifrån en text som alla i gruppen har läst och refererar till i samtalet. Att träffa människor som kommer från olika miljöer och sitta runt ett bord och samtala och komma bort från den passiva mediekonsumtionen.

Jag var fem minuter sen till eftermiddagens seminarium. De hade redan satt sig i en kvadrat mitt i rummet. De hade börjat diskutera bell hooks. Samtalet virvlade runt och handlade om allt möjligt. Jag tror ett av värdena med den här kursen är att vi lyckats möta varandra, att vi skapat ett möte, trots att vi kommer från olika miljöer, olika discipliner och så vidare. Min erfarenhet är att det varit svårt tidigare på Malmö universitet att skapa sådana möten. När jag var nyantagen doktorand skulle olika doktorander från olika discipliner mötas i en och samma forskarskola. Jag uppfattade aldrig att vi lyckades på det sättet som vi gjort i den här kursen. Jag tror det hänger ihop med kursledaren. Hon går lite utanför ramarna och bjuder på sig själv. Och det är positivt för den här kursen. Det bidrar till en levande dialog. Det gör att fler vågar bjuda på sig själva.

Idag berättade en kollega på idrottsvetenskapen om sin väg in på forskarbanan. Efter att ha arbetat i tio år som idrottslärare hade hon blivit forskarstuderande på Malmö universitet. När hon var nära att bli klar med sin licentiatavhandling hade handledaren sagt till henne att hon skulle behöva göra om en del av datainsamlingen. Hon upplevde det först som ett nederlag eftersom hon inte skulle hinna bli klar i tid. Det hade gjort något med hennes identitet som duktig flicka, sa hon. Förseningen innebar att hon blev tvungen att skriva klart det sista utan finansiering. Men i efterhand ser hon annorlunda på saken. Resultatet blev bättre genom omarbetningen. Och hon upptäckte att det inte är så farligt att misslyckas ibland.

På vägen från seminariet inne på Orkanen passade jag på att fotografera ett flyttlass med möbler ute på Nordenskiöldsgatan. Bland stolar, lampor och bord hittade jag en anslagstavla uppe på en ramp till en av flyttbilarna. På tavlan hängde ett papper där det stod olika ledord eller värdeord för någon organisation. Dessa ord, på väg mot okänd adress, blev nästan som poesi tänkte jag:

Kompetent

Stabila – stå fast även om det svänger

Modiga

Ärliga – våga vara

Pålitliga

Trygga – välbemött, omhändertagande, välkomnande, sedd

Lyhörda / inkännande

Förstående – flexibla

Tillmötesgående – flexibla

Göra skillnad. Relevant skillnad.

Optimistiska

Professionella

Engagerade

Ifrågasättande

Våga vara obekväm

Tillgänglig

God kvalité

Kompetenta

Följer avtal

God etisk kvalité

Tillgänglighet

Objektiva

Engagemang

Bra bemötande

Respekt/omtanke

Lösningsfokuserade – flexibla

Bred kompetens

Bra resultat

God kommunikation

Tydlighet, gränssättande

Hjälpsamma

Utvecklas – tar feedback!

Vill mer!

Normala – respektfulla

Magnus Gustafson

 

 

Share

Lämna ett svar

Okonstmuseet

  • Veikko Aaltona – hötorgskonstens kung

    Äntligen! Långt efter att jag egentligen slutat samla på okonst […]

    Share
  • Merchandise

    Merchandise är ett engelskt ord som rätt och slätt betyder […]

    Share
  • Troféer och priser

    Troféer och priser har funnits länge. De är symboler för […]

    Share
  • Mat

    Alla livsmedel används inte till att äta. Det finns mat […]

    Share
  • Djurdelar

    Det förekommer djurdelar inom konsten. Det är inte bara Damien […]

    Share

Blå Kalender

Kulturbloggen

© 2022 Kulturdelen. All Rights Reserved. Logga in - Designed, developed and maintained by TypeTree