CD: L’Aurore med Carolin Widmann

Inlagd av Sten Wistrand Kulturdelen rekommenderar, Recension, Skivhyllan, Skivor torsdag, juli 7th, 2022

Carolin Widmann: L’Aurore (Hildegard von Bingen: Spiritus sanctus vivificans vita; George Enescu: Fantaisie concertante; George Benjamin: Three Miniatures; Eugène Ysaÿe: Sonata No. 5; J S Bach: Partita No. 2) (ECM/Naxos). Speltid: 70’211.

Carolin Widmann (violin)

Betyg: 

 

–

–

Violinisten Carolin Widmann associerar jag i första hand med moderna tonsättare som Morton Feldman, Wolfgang Rihm, Berndt Alois Zimmermann, Pierre Boulez och Erkki-Sven Tüür, men hon har också spelat in romantiker som Schumann, Mendelssohn och Schubert. När hon nu presenterar sig med ett soloprogram på ECM kan man alltså förvänta sig ett personligt program – och det får man också.

Man kan tycka att den medeltida abbedissan Hildegard av Bingen inte har så mycket med den 800 år yngre violinvirtuosen Eugène Ysaÿe att göra, och det har hon väl egentligen inte heller. Men en vacker och kontemplativ melodi av henne får inleda albumet och återkomma som ett interludium mellan Ysaÿes 5:e violinsonat och Bachs 2:a partita. Det fungerar utmärkt och känns hur naturligt som helst. Och så tackar man för att hon tagit med George Enescus anslående Fantaisie concertante. Här finns också tre korta och uttrycksfulla stycken av den för mig okände George Benjamin (född 1960). Längst och, trots allt, tyngst vägande är ändå Bachs partita med den avslutande stora chaconnen. Och den tolkningen, slank och avklarnat skönklingande, tål att jämföras med vilken annan som helst som jag hört. Vill man ha Bachs verk för soloviolin med sensträngar och barockstråke kan man vända sig till Viktoria Mullova (Onyx).

I skivkommentaren säger Widmann att hon velat visa violinens kapacitet, och det gör hon onekligen. Dessutom visar hon förstås sin egen kapacitet. Hon har en utsökt vacker och klar ton och spelar de virtuosa partierna med en lätthet som gör att det inte blir uppvisningsnummer utan – musik.

Ett helt album med soloviolin är ingen självklar vinnare. Men det är bara att ge sig – och ge sig hän. Carolin Widmann övertygar från första till sista tonen. Aldrig insmickrande, alltid vackert – oerhört vackert.

__________

Sten Wistrand tillhör Kulturdelens redaktion