Konsert: Charles Lloyd feat. Bill Frisell

Inlagd av Sten Wistrand Konserter, Recension fredag, juli 22nd, 2022

Fasching in Bloom, Café Blom, Moderna museets och ArkDes trädgård, Skeppsudden, Stockholm 21 juli 2022.

Charles Lloyd feat. Bill Frisell

Charles Lloyd (saxofon, flöjt), Bill Frisell (gitarr), Reuben Rogers (kontrabas), Kendrick Scott (trummor)

 

Det är den 21 juli och Stockholm badar i solljus och dallrar i hettan. Då är det skönt att slå sig ner i trädgården vid Café Blom på Skeppsudden. Här arrangerar jazzklubben Fasching en rad konserter i sommar under samlingsnamnet Fasching in Bloom, och denna torsdag ä r det onekligen storfrämmande: Charles Lloyd och Bill Frisell.

Lloyd är närmast en levande legend. Han fyllde 84 år för fyra månader sedan men är still going strong. Och nu ska alltså gitarristernas gitarrist, den osannolikt mångsidige Frisell, stå vid hans sida. Han spelar allt från blues och country till folkmusik, jazz och avantgardistisk friform. Men vad han än spelar finns där något som gör att man alltid känner igen att det är han. Precis som Frisell har Lloyd arbetat tillsammans med ett otal musiker, däribland svenskar som Bobo Stenson och Anders Jormin. Till Stockholm har han nu, förutom Frisell, med sig mångårige samarbetspartnern Reuben Rogers på bas och Kendrick Scott på trummor.

Scott är en för mig ny bekantskap., men redan när han slår in konserten anar man att han i hög grad kan komma att sätta sin prägel på den. Och det gör han också genom sitt omväxlande och minst sagt markanta trumspel. Naturligtvis använder han även cymbalerna, men det är trummorna som står i centrum, både i längre solonummer och i en rad påpassliga inpass som ger musiken karaktär.

Rogers får också en rad tillfällen att glänsa, och det gör han med den äran med sitt kraftfulla basspel. I den här kvartetten ges samtliga medlemmar stort utrymme att visa upp sig, och det med all rätt.

Men det kan inte hjälpas att jag denna afton finner Frisell lite väl tillbakadragen och försiktig. Jag sitter och väntar på att han ska komma loss, men det händer inte Han har en suverän förmåga att diskret men effektfullt fylla i och fylla ut klangbilden genom att lägga sig nära Rogers bas eller Lloyds saxofon. Men jag hade gärna också hört något av hans mer sanslösa sida, den där som John Zorn kan locka fram hos honom.

Lloyd själv är en utpräglad lyriker och melodiker, även om han kan göra utflykter i mer taggiga terränger. När han är som bäst får han varje ton att vibrera av innerlighet. Denna afton kan jag sakna en del av den där intensiteten som ger hans alltid känsliga och njutbara spel en kraft som får musiken att tränga rakt in i hjärtat. Men han spelar förstås hur snyggt som helst, och när han greppar tvärflöjten blir det lyriskt skönklingande än mer accentuerat när tonerna svävar ut i trädgårdsgrönskan.

Sammantaget kan man säga att det som bjöds var njutbar musik anpassad för en varm sommarkväll i ett Stockholm som efter hand gjorde sitt bästa för att bli lika underbart blått som på en målning av Eugène Jansson.

__________

Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.