Hem » Krönika » Hem till Köping med Agda Östlund

Hem till Köping med Agda Östlund

Agda Östlund (1870–1942), socialdemokrat, en av de fem första kvinnorna i riksdagen.

När vi passerade Norsasilon med buss 515 tänkte jag på Charta 77:s låt ”The beauty is in the beholder’s eyes”. Från parken mittemot stationen kunde jag se Glasgatan i hela dess längd bort mot Hökartorget. De gula höstlöven ramade in vyn. Bredvid gamla armaturfabriken upptäckte jag ett nybyggt hus. På väg upp för trapporna till mitt rum på Hotell Gillet kände jag dofter från gamla såser och gammalt stekos. Dofterna berättade om hotellets historia. Jag tänkte på mina tidigaste minnen härifrån. Mamma, pappa och jag hade varit här på räkfrossa och oxfiléfrossa. Någon gång hade jag gått vidare till en popkonsert i Smedjan strax intill. På väg uppför trapporna associerade jag också till Roy Anderssons film Giliap som utspelar sig på ett litet hotell. I inledningsscenen serverar huvudpersonen, som kallas Giliap, en grupp begravningsgäster. En man spiller sås på skjortan. Han ser handfallen ut. Någon i personalen försöker torka bort fläcken. Fröet till den säregna estetik som utmärker Anderssons senare filmer finns redan här.

Här träffade jag inte på några begravningsgäster. Däremot arbetskamrater som åt en bit mat och drack starköl och värmde upp inför fredagskvällen. De skulle dricka hårdare på fredagen för att ta det lugnare på lördagen. Det var standard, som en i sällskapet uttryckte det. Mitt rum hade fönster ut mot gatan på tredje våningen. Jag kunde ana industriområdet, hamnen och centrum bortom hustaken. Närmast såg jag en altan med en swimmingpool som var övertäckt med en blå presenning. Det var inte badsäsong.

På vägen upp till mitt rum hade jag passerat en balkong åt andra hållet, med utsikt mot ån och gamla mekaniska verkstaden. När jag tittade ut genom fönstret såg jag att räcket och golvet var i dåligt skick. En städerska visade mig till en annan balkong längst ner i korridoren på samma våning. Jag fotograferade från några olika vinklar. Såg en kvinna som stod och rökte på en annan balkong. Trodde först att det var servitrisen på hotellet. Men balkongen hörde till en lägenhet.

Gick in på mitt rum och satte mig och skrev manus till föredraget om Agda Östlund nästa dag. Efter ett par timmar tog jag en paus och gick en runda genom gamla stan, över ån, förbi Smedjan, över Glasgatan och förbi Volvogården. När ett första utkast var klart gick jag till biblioteket och lånade deras skrivare för att skriva ut. Hade med mig Föreningen Arbetarskrivares senaste antologi. Sa till bibliotekarien att det fanns flera texter som handlade om Köping. Dels två dikter som jag skrivit, varav en om Agda Östlund, dels novellen ”Första duschen” som utspelar sig på Supra i början på åttiotalet, skriven av västeråsaren Ernesto Katzenstein, som kom till Sverige som flykting från Uruguay. Bibliotekarien kopierade omslaget och antecknade min mejladress. Hon skulle informera den inköpsansvariga, sa hon. Sedan gick jag till den lokalhistoriska hyllan och fotograferade en sida i Hulda Floods biografi om Agda Östlund. Där fanns ett stycke om att Agda och barndomskamraten Svea brukade åka kälke nerför Karlbergsbacken. Jag funderade på att ha med den detaljen i föredraget.

Gick nerför Stora Gatan och in i gallerian Ågången. Passerade gym, frisör, thaimassagesalong och Restaurang Falkboet. Ovanför matborden hängde fotografier från gallerians begynnelse, när den hetat Köpingen. Medan jag stod och tittade på bilderna låstes butiksgatan från två håll. Jag höll på att bli fast inne i Falkboet. Du hade kunnat stanna och diska här i natt, skämtade en av handlarna som höll på att stänga. Jag kände igen handlaren, men mindes inte namnet.

Vid Stora Gatanbron stötte jag på en gammal socialdemokrat. Han var ute och gick med stavar och skulle hämta Kinamat till sig och hustrun. Han lät hes på rösten när han talade. Både han och frun var krassliga. Han hade lyssnat på nyheterna om regeringsbildningen. Han var upprörd. Tänk att en marionettregering ska driva ett fascistiskt partis program. Det har aldrig tidigare skett i vår historia, sa han. Innan vi skiljdes talade vi också om maktskiftet i Köping. Det mest häpnadsväckande var, menade han, att Liberalerna valt att ingå i koalitionen med Sverigedemokraterna. Den lokala ledaren för Liberalerna hade kommit som flykting från Ungern till Sverige under Ungernrevolten. Med den flyktingpolitik som Sverigedemokraterna nu driver igenom hade han inte blivit insläppt i landet, sa den gamle socialdemokraten.

Inne på Pizzeria Intermezzo på Viktoriagatan var det fredagspuls. Pizzabagarna arbetade i högt tempo. Det var en gemytlig och uppsluppen stämning. Gäster växlade några ord med varandra medan de väntade på maten. Det råder delade meningar bland Köpingsborna om Intermezzo eller Latifa är stans bästa pizzeria. Klart är i alla fall att dåvarande statsminister Stefan Löfven lunchade på förstnämnda ställe mitt under valrörelsen 2018. Enligt lokaltidningen hade han varit nöjd med maten. Kanske skiljer sig pizzorna mer mellan städer, än mellan pizzerior, funderade jag. Köping har tjockare degbotten än Malmö. Ingen Köpingsbagare frågar om jag vill ha sås på min Vegetariana. Jag åt pizzan ur kartongen inne på hotellrummet medan jag skrev klart föredraget. Därefter gjorde jag ett försök att börja med en ny text. Det gick inget vidare. Jag slog på tv:n, det var skräp på alla kanaler, men själva zappandet är en del av hotellkänslan.

Vaknade tidigt på lördagsmorgonen. Duschade och gick ner och åt frukost. Jag hälsade på en hotellgäst. Han svarade, men jag hörde inte vad han sa. Ovanför frukostbuffén lagades mat i TV4:s Nyhetsmorgon. Programledaren sa något om att det var svårt att hålla reda på flera sorters kål. Jag tog en kopp kaffe, la brieost, tomater och gurka på ett ljust bröd. Avslutade med en croissant, som dessvärre inte var frasig.

Det var ännu någon timme kvar innan evenemanget på Sankt Olovsgården. Jag promenerade i omgivningarna. Fick ett infall att ta hissen upp till tionde våningen på lasarettet. Tänkte att det skulle ge nya vinklar på staden. Balkongen var låst. Provade att fotografera genom fönstren. Gick förbi nedlagda Karlbergsbadet och anlände till biblioteket just när de skulle öppna. Skrev ut ny version av mitt manus och talade med en bekant. Efter att ha jobbat på badet i trettio år hade hon blivit förflyttad till biblioteket. Den höga ljudnivån inne på badet hade varit påfrestande, sa hon. Hon uppskattade tystnaden på biblioteket. Satte mig vid tidningsavdelningen och läste om punkgalan som skulle äga rum på kvällen i Smedjan. En tjej hade ”Punk” tatuerat på ena handens knogar, ”Life” på den andra. Nyinflyttad i Köping från Stockholm. Hon talade om att det fanns en kultur och en historia här som hon gillade. Hon spelade i bandet Microlaxx.

Utanför Sankt Olovsgården stod en buss parkerad och det var fullt med folk inne i salen. Efter att jag kopplat in datorn och testat mikrofonen drack jag kaffe och talade med några av gästerna.

Jag inledde med att improvisera lite kring min ankomst till Köping. Intrycken från promenader i staden och hotellupplevelsen. När jag talade om mitt arbetssätt, där jag blandar vetenskapligt och konstnärligt arbete, och hur det korsbefruktar varandra, blev jag för ett ögonblick osäker om jag använde ett för svårtillgängligt språk, men tänkte sedan för mig själv att jag tror på publiken och jag visar dem respekt när jag öppet och ärligt reflekterar kring min arbetsprocess. Föredraget landade i något konkret, nämligen frågan om minnesmärke över Agda Östlund i hennes hemstad. Det blev en livlig diskussion efteråt. Flera ville starta namninsamling för att staden skulle hedra hennes politiska gärning.

I lunchpausen gick Monica Silvergren, som är styrelseledamot i HF Aktiva kvinnor, och jag till kyrkogården och besökte Agda Östlunds släktingars grav. Monica och jag träffades första gången vid ett evenemang i Folkets Hus på Internationella kvinnodagen för några år sedan och har hållit kontakten sedan dess.

Magnus Gustafson

Fotnot: I slutet av oktober framkom uppgifter att KD hoppat av koalitionen som skulle ta över makten i Köping. Den 31 oktober kallade S, C, KD och V till presskonferens. De meddelade att de skulle regera tillsammans.

 

 

Share

Lämna ett svar

Okonstmuseet

  • Veikko Aaltona – hötorgskonstens kung

    Äntligen! Långt efter att jag egentligen slutat samla på okonst […]

    Share
  • Merchandise

    Merchandise är ett engelskt ord som rätt och slätt betyder […]

    Share
  • Troféer och priser

    Troféer och priser har funnits länge. De är symboler för […]

    Share
  • Mat

    Alla livsmedel används inte till att äta. Det finns mat […]

    Share
  • Djurdelar

    Det förekommer djurdelar inom konsten. Det är inte bara Damien […]

    Share

Blå Kalender

Kulturbloggen

© 2022 Kulturdelen. All Rights Reserved. Logga in - Designed, developed and maintained by TypeTree