CD: Orkesterverk av Ludvig Norman

Inlagd av Sten Wistrand Recension, Skivhyllan, Skivor onsdag, november 9th, 2022

Ludvig Norman: Symphony No 3; Concert Overture; Funeral March; Overture to Shakespeare’s Anthony and Cleopatra (Ondine/Naxos). Speltid: 56’46.
Oulu Symphony Orchestra, Johannes Gustavsson (dirigent)

Betyg:

Tiden mellan Franz Berwald och Hugo Alfvén och Wilhelm Stenhammar känns lite som ett dödvatten för svensk tonkonst. Men visst kan man undra vad det kunnat bli av Amanda Maier om hon fullt ut satsat på musiken och inte, som brukligt var på den tiden, på man och barn. Viktigast för svenskt musikliv vid den här tiden var annars otvivelaktigt Ludvig Norman. Han var verksam som tonsättare, pianist, dirigent, lärare, konsertarrangör och kritiker – och lyfte Stockholmsoperan till en ny nivå. Bland hans elever märks Valborg Aulin och Helena Munktell, och han gav Elfrida Andrée sitt stöd.

Norman föddes 1881 och växte upp under enkla förhållanden. Men hans musikaliska begåvning var uppenbar. Jenny Lind och andra såg till att han som 16-åring kunde ta sig till den europeiska musikens Mekka, Leipzig, för att där utveckla sina talanger. Och Leipzig och den tyska musiken kom att forma honom. Det är tydligt när man hör en ny cd där Uleåborgs symfoniorkester under Johannes Gustavsson framför fyra av hans orkesterverk: två konsertoverturer, en sorgmarsch till minne av vännen och kollegan August Söderman och, tyngst vägande, hans tredje och sista symfoni. Konsertoverturer tycks ha varit på modet vid den här tiden, gärna med koppling till Shakespeare. I Normans fall är det Antonius och Kleopatra som Norman ville fånga i musik. Den halvtimmeslånga symfonin är från 1881, och det är lätt att få Schumann och Brahms i tankarna när man hör den. Stenhammar kom senare att hylla den och skrev t.o.m. att han värdesatte den mer än någon av Brahms symfonier. Det har jag svårt att förstå. Den är tidstypisk och väl genomförd, men jag saknar det där som sticker ut och signalerar en stark personlighet. Jag kommer sannolikt inte att lyssna så mycket på Norman, men det är ändå värdefullt att vi fått dessa orkesterverk i en riktigt bra inspelning.

_________

Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.