CD: Nya album med Mette Henriette och Seb Rochford
Recension, Skivhyllan, Skivor torsdag, januari 19th, 2023
Mette Henriette: Drifting (ECM/Naxos). Speltid: 43’17.
Mette Henriette (tenorsaxofon), Johan Lindvall (piano), Judit Hamann (violoncell)
Betyg:
Release: 20 jan 2023
–
–
–
Sebastian Rochford & Kit Downes: A Short Diary Speltid: 36’53.
Sebastian Rochford (trummor), Kit Downes (piano)
Betyg:
Release: 20 jan 2023
Mette Henriette gjorde en smått sensationell skivdebut 2015 med sitt självbetitlade dubbelalbum på ECM. Sedan har det varit tyst på skivfronten. Men nu är det äntligen dags för uppföljaren Drifting. Konceptet är ungefär detsamma som på debutens första cd, även om trion bytt cellist från Katrine Schiøtt till Judit Hamann. Ja, Mette Henriette föredrar en cello framför den sedvanliga kontrabasen, vilket naturligtvis påverkar klangen men också medför att basens rytmiska knäppande i hög grad ersätts av stråkdrag. På piano kvarstår Johan Lindvall med sitt mjuka och klangkänsliga anslag.
Mette Henriette. Foto: Anton Corbijn/ECM Records.
”Låtarna” är korta, men, precis som på förra albumet bör man se musiken som en sammanhängande helhet. Det rör sig snarare om femton satser än om femton separata stycken. Det är lågmält och minimalistiskt, liksom andlöst sökande, och Drifting är onekligen en välfunnen albumtitel. Musiken är både i rörelse och i stillhet, yttre och inte smälter samman och uppgår i ett slags magiskt evigt nu, påminnande om det där tillståndet mellan sömn och vaka.
För några år sedan dog den skotske poeten Gerard Rochford. A Short Diary kan ses som sonen Sebastian Rochfords sorgearbete – vilket redan titeln på det första spåret låter förstå: ”This tune your ears will never hear”. Av pressmaterialet framgår också att musiken kom till honom efter dag efter dag efter faderns död och därigenom kom att bilda ett slags musikalisk dagbok. Sorgeprocesser kan ta sig olika uttryck och Rochefords har uppenbarligen varit en av kärleksfull saknad. Musiken är finstämd och Rochefords trumspel närmast diskret. Allt är dessutom inspelat i hans barndomshem i Skottland, och de vackra melodierna smeks fram av Kit Downes på det piano som en gång tillhört Rocheforts farfar. Det är kort sagt ett känslosamt album som andas försoning och som det är lätt att bli berörd av.
__________
Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.
PS. Det är inte första gången som Seb Rocheford och Kit Downes samarbetar; Rocheford ingår i Downes kvartett på Dreamlife of Debris (2019).
