Kåldolmar och flyttfåglar
Krönika fredag, mars 17th, 2023
De vegetariska kåldolmarna på Restaurang Niagara var idag kryddade med Tore Wretmans fyra kryddor. Mästerlig kryddning och mästerliga kåldolmar serverade med äpple, spetskål, rårörda lingon och potatis. Farmors paradrätt i det gröna folkhemmet.
Nu sitter kockarna som vanligt och äter vid sitt hörnbord. Får mig att tänka på hörnbordet i Roy Anderssons film Giliap. Filmen utspelar sig på ett hotell. Hörnbordet är kapten Simonssons stambord. Men just den här dagen är det reserverat för ledningen. Som aldrig dyker upp, till chefens förtret. Det är upprörande! utbrister han. Kapten Simonsson sätter sig vid en annan plats och beställer en sparrisomelett, en starköl, en sexa genever och en sexa cognac. Han har med sig portföljen in till bordet. Om någon söker mig så är jag upptagen i lunch, säger han till servitrisen. Därpå frågar han om någon sökt honom. Till sist meddelar han att han numera är anträffbar.
Chefen för hotellet talar om fornstora dagar. Tjugo, trettio år bakåt i tiden. Upprörs över förfallet. Dekadensen. Gästerna som blir berusade och för liv om kvällarna. Det här är ett ställe med stil och klass, menar han. Han försöker hålla fast vid något. Kanske minnet av en guldålder. De förbannade spelautomaterna, som han formulerar det, verkar symbolisera det här förfallet. Han hade tänkt ta upp med ledningen att de skulle ta bort spelautomaterna. Nu dyker inte ledningen ens upp.
Det här hotellet är som en egen karaktär i filmen. Men strax förflyttas handlingen till några av dem som arbetar här, varav en kallas för Giliap. De är sökare, tillfällighetsarbetare, eller flyttfåglar som de också kallas. En drömmer om att gå till sjöss, på en riktigt stor båt, en annan drömmer om att ta arbete på ett badhotell, en tredje drömmer om den stora stöten som ska ge frihet. Hur ska dessa människor hitta relationer och hur ska de hitta lyckan om de hela tiden är på väg bort? Kanske kan de fly bort tillsammans till samma plats? Två av dem reser till slut till samma badhotell. De är lyckliga tillsammans för en natt. Men också själva lyckan är en flyttfågel visar det sig i slutscenen.
När jag lämnade Restaurang Niagara såg jag inte vilken rätt kockarna själva hade valt. Kanske valde de inte sina egna förstklassiga kåldolmar. Kanske valde de istället lammfärsbiffarna. Jag undvek att se efter. Kanske skulle jag bli sårad mitt i min kulinariska eufori om jag hade upptäckt att kåldolmarna blivit bortvalda.
Magnus Gustafson
Fotnot: Den 31 mars fyller regissören Roy Andersson 80 år.
