CD: Argentinsk och fransk gitarrmusik med Zsófia Boros
Recension, Skivhyllan, Skivor torsdag, maj 4th, 2023
Zsófia Boros: El último aliento (ECM/Naxos), Speltid: 39’26.
Zsófia Boros (gitarr)
Betyg:
Av de ”stora” tonsättarna har nästan alla skrivit musik för piano men ytterst få för gitarr. Å andra sidan finns det en rad kompositörer som specialiserat sig på instrumentet och som ofta själva varit framstående gitarrister – som Tarrega och Barrios. När den ungerska gitarristen Zsófia Boros nu presenterar ett program med gitarrmusik är det, med undantag för argentinaren Alberto Ginastera, med för mig okända namn. Det är lite märkligt att ingen av dem, och inte heller Boros, presenteras i texthäftet. Men man kan ju alltid googla (eller läsa pressrealesen, om man nu har tillgång till den). Det visar sig då att Mathias Duplessy är fransman medan Joaquín Alem, Quique Sinesi och Carlos Moscardini alla är argentinare – och att alla utom Ginastera är verksamma idag. Det rör sig alltså om mer eller mindre nyskriven musik – men knappast om modernistisk. Den vilar tryggt i traditionen och tar tillvara gitarrens intima karaktär och mjukt melodiska egenskaper med utsökta ”Tarrega-tremolon”. Boros spelar så känsligt man bara kan begära och gör det till en ren och skär njutning att ta del av den här vackra musiken som kärleksfullt smyger sig intill lyssnaren.
__________
Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.
