CD: Fyra svenska jazzalbum
Recension, Skivhyllan, Skivor tisdag, december 5th, 2023
Gustav Renberg: Introspection (Prophone/Naxos). Speltid: 54’21.
Gustav Renberg (gitarr), Britta Virves (piano), Jonas Bäckman (trummor), Tomas Sjödell (bas), Sebastian Mattebo (altsaxofon), Ari Bragi Kárason (flygelhorn)
Betyg:
–
–
Alf Carlsson: Lights (Prophone/Naxos). Speltid: 49’13.
Alf Carlsson (elektrisk och akustisk gitarr), Samuel Löfdahl (kontrabas), Anton Dromberg (piano), Hannes Sigfridsson (trummor)
Betyg:
–
–
–
–
Jon Henriksson: Harmonia (TengTones). Speltid: 63’42.
Jon Henriksson (bas), Håkan Boström (alt- och sopransaxofon), Erik Tengholm (trumpet och flygelhorn), Hampus Adami (trombon), Rasmus Sørensen (piano), Jonas Bäckman (trummor).
Betyg:
–
–
Filip Jers: In the Spirit of Toots (Prophone/Naxos). Speltid: 62’25.
Filip Jers (munspel), Carl Bagge (piano), Martin Höper (kontrabas), Chris Montgomery (trummor)
Betyg:
–
–
–
–
–
Jag vet inte om jag inbillar mig, men nog har det dykt upp en gitarr på påfallande många nya jazz-plattor? Här har vi hur som helst två till: Gustav Renberg och Alf Carlsson.
Gustav Renberg öppnar brasilianskt-inspirerat och visar direkt vilken fin melodiker han är. Albumet heter, inte utan skäl, Introspection, och är finstämt och i bästa mening avkopplande. Det är musik som sprider en skön kakelugnsvärme i kylan men som också kan förmedla starkare känslor. Renberg svarar för samtliga låtar, gärna med dragning åt visan, och för stämningsfullt gitarrspel. Britta Virves piano kan gå i riktigt snygg dialog med såväl gitarr som bas och trummor. Blåset, återhållet men uttrycksfullt, ger karaktär åt en del av låtarna, medan Tomas Sjödells bas och Jonas Bäckmans trummor ger en trygg grundrytm. I ”The Mountain” får trummorna dessutom en dominerande och effektfull funktion.
På Lights presenterar sig Alf Carlsson och hans kvartett med ”Gråtlåten” och en ”Brudpolska från Rättvik” och man tänker kanske att här blir det jazz i folkton. Och med tanke på hur bra man tycks behärska genren så vore det inte fel. Men så enkelt är det inte utan här bjuds en mer blandad anrättning. En låt som ”The Search” visar spännvidden då den har drag av såväl Bill Frisell som Jakob Bro. Alla fyra får får visa vad de går för då soloinsatser ges stort utrymme, och det är roligt att ljudbilden verkligen lyfter fram Samuel Löfdahl tunga basspel. Hannes Sigfridsson får inte minst visa upp sig i ”21st Century Blues” där han verkligen i just trummand. Kanske lite synd att man låter albumet avslutas med en relativ lättviktare som ”Where’s the Party at?”.
Vill man ha mer kraftfullt basspel finns Jon Henriksson att tillgå. Förra året tilldelades han Faschings Vänners Stipendium som går till en ung och lovande jazzmusiker. Samma år samlade han fem kompisar för att spela in egna kompositioner, vilket nu resulterat i debutalbumet Harmonia. Men det är inte så att han placerar sig själv i centrum utan arrangemangen präglas i hög grad – i mitt tycke kanske alltför hög grad – av blåset. Men där kan andra tycka annorlunda. Hur som helst får Håkan Boströms alt- och sopransaxofon, Erik Tengholms trumpet och flygelhorn och Hampus Adamis trombon det hela att understundom dra åt storbandsjazz. Det rör sig om modern, men ingalunda avantgardistisk, jazz med ett utpräglat driv, där rytmen står i centrum och man gärna öser på.
Säger man munspel och jazz går det inte att komma undan Toots Thielemans – och på albumet In the Spirit of Toots hyllas han också av den svenske munspelaren Filip Jers och Carl Bagge Trio. Låtarna är, förutom av Thielemans, skrivna av i första hans Jers själv och Duke Ellington. Men vi får också folklig visa och en släpig version av Taubes ”Dansen på Sunnanö”. Förvisso finns mycket av Thielemans hos Jers, och gillar man inte alltför engagerande trivseljazz kan man säkert finna albumet rätt trevligt och lite småmysigt.
__________
Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.
