Frihetskamp, tårtrekord och VM-brons

Inlagd av Kulturdelen Krönika måndag, december 11th, 2023

Jag föddes i Örebro men växte upp och gick i skolan i Agda Östlunds hemstad Köping. Det skulle dröja till vuxen ålder innan jag första gången hörde talas om henne. I samband med att jag skrev en uppsats om socialdemokratiska memoarer besökte jag Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek i Stockholm. En av bibliotekarierna visade sig ha rötter i Köping. Vi upptäckte att vi hade rört oss i samma kretsar och varit aktiva i samma musikförening och arrangerat konserter, festivaler och gett ut en tidning. Det skiljde några år mellan oss. Han var några år yngre. När han var som mest aktiv hade jag flyttat från Köping. Under samtalet nämnde bibliotekarien namnet Agda Östlund. Jag la namnet på minnet. Efterhand blev jag mer och mer klar över att jag skulle forska om Agda Östlund. Idén mognade fram parallellt med att jag skrev klart uppsatsen om socialdemokratiska memoarer som historieskrivning, retorisk genre och litterär konstruktion.

Agda Östlund växte upp i en arbetarbostad i det hus som kallades för kuskbostaden och där också disponentens trädgårdsmästare och kusk/chaufför bodde, därav namnet. Kuskgården låg i hörnet Karlbergsgatan-Theodor Dahls gata, som då hette Prästgärdsgatan. Lokalhistorikern Sten Lindqvist och jag promenerade en gång tillsammans till det här hörnet där Volvogården nu ligger. Kuskbostaden revs i slutet av sextiotalet. ”Hur gamla de två vinkelställda byggnaderna är vet man inte. Det gissas på att den äldre byggnaden med den kraftiga bjälken som takås, härstammar från 1700-talet. Omöjligt är det inte”, heter det i en artikel i lokaltidningen inför rivningen.

När Sten Lindqvist och jag stod där tillsammans på Karlbergsgatan sa han att han framför allt intresserat sig för de övre klassernas lokalhistoria. Han är släkt med den kända Köpingsfamiljen Arpi. Jägmästaren Josef Arpi fick i mitten av 1800-talet uppdraget att planera det som idag kallas Karlbergsskogen. Stens mormor och morfar blev framgångsrika järnhandlare. Det var som att Sten och jag vid det tillfället hade delat upp lokalhistorien emellan oss. Sten tog hand om den sida av Karlbergsgatan som vette mot den gamla disponentvillan eller Bååthska villan, och jag tog hand om den sida som vette mot kuskbostaden. Uppe i Karlbergsskogen åkte Agda Östlund som ung kälke med sin barndomskamrat Svea Säfverström. Här uppe, på det så kallade Kanonberget, agiterade en gång arbetarrörelsens pionjär August Palm. I sina memoarer skriver Palm att han en sommarafton, oklart vilket år, höll ett möte inför flera hundra besökare. Han blev diteskorterad av hela stadens utkallade polisstyrka. ”Det var på den tiden”, skriver Palm, ”då borgmästaren, f.d. riksdagsmannen Schenström förde kommandot som ordningens öfverste vaktare på platsen.” Här uppe bildades också det som skulle komma att bli Köpings första bestående fackliga sammanslutning med medlemmar från ett traditionellt arbetaryrke. Mötet ägde rum en försommarkväll 1894. De samlades i Karlbergsskogen, där Gammelgården nu är belägen, och fortsatte sedan till Kanonberget. Det var ett vanligt fenomen i arbetarrörelsens tidiga period att möten hölls just i skogskanter. I samma kvarter som Agda Östlund, på Gjutaregården på Glasgatan, växte Kalle Köping upp. Även hans far arbetade på Köpings mekaniska verkstad. Pappa Samuel var förman på snickeriverkstaden. Samma år som Agda Östlund blev medlem i godtemplarlogen anlände några engelska ingenjörer på studiebesök. Med sig hade de ett runt föremål, en fotboll. Bollen var i rullning. Kalle Köping i all ära. Sveriges första landslagsmål i Sveriges fotbollslandskamp. Men han saknar medalj i internationellt mästerskap. Det gör inte Johanna Rytting Kaneryd från Kolsva efter den här sommaren. Med en låg tyngdpunkt och säker bollkontroll tar hon sig fram i hög fart på kanten. Kan också bryta in i straffområdet. Hennes moderklubb är Kolsva IF. Därefter gick hon vidare till Forsby FF. Även jag har spelat i den klubben. Vi var Forsby FF P-74 lag två och vi var dom sämsta i vår årskull. Vi klarade en poäng borta mot Medåker genom att backa hem och sparka ut bollen till inkast och vara spelförstörande. För att ta ett exempel. Ändå är det fina minnen. Vi hade bra sammanhållning. Vi tyckte om vår tränare och vår lagledare, varav en var min mamma Kerstin. Dom hade den mjuka framtoningen, inte ledarskap med höjd röst utan genom att skapa en relation med alla. När jag skriver dessa rader landar Rytting Kaneryd och hennes landslagskamrater efter en lång flygresa. Snart väntar en ny säsong med Chelsea FC för den 26-åriga mittfältaren.

Troligtvis var det i Karlbergsgården som Agda Östlund gick i folkskolan, eller flick- och folkskolan som det står i hennes examensbetyg. Trots att hennes mamma var mån om att uppfostra söner och dotter jämlikt fick inte Agda gå lika många år i skolan som sina bröder. Hon lånade brödernas skolböcker och läste på egen hand. I en intervju säger Agda att folkskoleflickorna i Köping hade mycket sömnad på schemat. Halva tiden fick de sy åt sig själva, halva tiden på beställning. Skolan tog pengarna. De stickade strumpor åt ungkarlar och sydde lakan åt brudar. Själva utbildningen till sömmerska fick Agda Östlund hos Augusta Lundin, som hade syateljé i staden. Därefter blev Agda Östlund hemsömmerska för 75 öre om dagen och maten. Augusta Lundin var hovsömmerska i Stockholm och en lärling till henne, Sofia Holmström, hade en ateljé på Glasgatan. I en annons står angivet att ateljén ska ligga i ”Fru Erssons hus vid Glasgatan”.

Ett fotografi visar när Kata Dalström talar på Stora Torget i Köping på första maj 1910. Sju år senare, hungerupploppens och revolutionens år 1917, återvände Agda Östlund till sin gamla hemstad för att tala på första maj. Enligt tidningsreferatet gjorde hennes stämma att endast de som stod närmast talarstolen kunde uppfatta talet. Efter hennes tal upplästes en resolution till borgmästaren med anledning av livsmedelsbristen. Resolutionen innehöll protest och krav och antogs enhälligt. En delegation gick till borgmästaren och överlämnade resolutionen.

På Viktoriagatan låg Godtemplarlokalen där Agda Östlund övade sina färdigheter i föreningsarbete och att tala offentligt. Hon har själv berättat om hur hon kom av sig vid första versen när hon skulle framföra dikten ”Hjärtats hem” av Karl XV inför publik.

 

Hvar är ditt hem, jag frågade mitt hjärta.

Såg du, som från min första stund af lif

Har klappat vid all glädje och all smärta,

Hvar är ditt rätta hem? O, svar mig gif!

Säg, dväljs du hälst där lunder fredligt susa,

Där silfverbäckens böljor brusa?

Nej, svarade mitt hjärta, nej!

 

Hvar är ditt hem? Är det där stormen tjuter

Och vilda strömmen utför klippan far,

Där utaf jaktens faror blott man njuter

Och utaf blodigt offer nöjer har?

Kanske det fält, där krigets åskor ljunga,

Där under kulrägn svärden falla tunga?

Lugnt svarade mitt hjärta nej!

 

Hvar är ditt hem? Kanske där solen glöder

i purpurbrand och yppigt manar fram

Den fylda drufvan, ja kanske i söder

Du vällust ibland rosorna förnam?

Är där ditt hem, där palmen kronan höjer,

Och där i grönska evig sommar dröjer?

Men åter sade hjärtat nej!

 

Hvar är ditt hem? Säg, har du det vid polen,

Där höga fjällen stå i isgrå dräkt,

Där aftonskimret af midsommarsolen

Så nära är med morgonrodnan släkt,

Där drifvan glänser mellan furustammar

Och skönt i stjärnekvällen norrsken flammar?

Men hjärtat hviskade ett nej!

 

Hvar är ditt hem? Är det vid hennes sida,

Hvars hjärta slog mot dig i ömt förbund,

Som lärde mig försaka, dig att lida.

Då hoppet dog i lifvets myrtenlund?

Är där det hem, hvarom du ännu drömmer?

Helt visst, då du dess bild så troget gömmer!

Med klagan sade hjärtat nej!

 

Hvar är ditt hem? Säg är det där kanhända

Uti det anade och sälla land

Dit själen, fri man sagt, skall återvända,

När slitna blifvit alla jordens band?

Är det ditt hem? De obekanta ställen,

Som fjärran vinka ofvan stjärnepellen?

Då hördes hjärtat svara ja!

 

Där är mitt hem, det klappande då sade.

Mitt ursprungs hem, det har jag alltid känt,

Fast jordisk eld du ofta hos mig lade,

Jag minnes nog den himmelska mig tändt.

I askan äger jag ännu en gnista,

Som längtar, då jag en gång hunnit brista,

Till Gud, hos honom är mitt hem!

 

Köpings geografi är sådan konstruerad att på samma gata som den första kvinnan som äntrade riksdagens talarstol lärde sig framträda offentligt ligger det bageri i vilket Tårtgeneralen, vars sanna saga skildrats i Filip och Fredriks succéfilm, gjorde bottnarna till den smörgåstårta som skulle uppmäta rekordmått och föra honom in i historieböckerna. Hans-Göran ”Hasse P” Pettersson tog sig in i Guinness Rekordbok med en 510 meter lång tårta. Tårtbottnarna gjordes på Konditori Bivur och dekorationerna på gamla Stadshotellet. Forsby FF var en av klubbarna som hjälpte till. Vårt lag var på plats på Stora Gatan. Även mina föräldrar. Jag har ett diffust minne av att vi stod i änden av Stora Gatan mot Folkets Hus. Målvaktens pappa var brandman. Man kunde klättra upp på en stegbil för att få en vy över hela tårtans sträckning. Jag cyklade hem till pojkrummet på Diskusgatan och lyssnade på Imperiets album Blå himlen blues. Den namnlösa undulaten kvittrade med. Den levde sitt liv i postpunkens era. Min bror begravde postpunkundulaten i vår trädgård. Tjugo år efter tårtrekordet intervjuade jag generalen själv i hans lägenhet på Stentorpsgatan i Västerås. Han var då bortglömd och sjuklig. Han var glad att få berätta. Det var som en explosion av ord och minnen. Tårtrekordet var höjdpunkten i hans liv. Journalisten Jan Guillou hade utsett Köping till Sveriges tråkigaste stad och det här var revanschen.

En gammal socialdemokrat har berättat för mig att inredningen på Konditori Bivur har varit intakt sedan början på sjuttiotalet. Det var då han kom till Köping ifrån Östergötland för att arbeta som lärare på Scheeleskolan. Efter att lärarna spelat fotboll i gympasalen brukade dom fika på Bivur. En kväll i oktober, strax efter valet, mötte jag den gamle socialdemokraten vid Stora Gatanbron. Han var ute och gick med stavar och skulle hämta Kinamat till sig och hustrun. Själv skulle jag nästa dag hålla föredrag om Agda Östlund i Sankt Olovsgården. Den gamle socialdemokraten lät hes på rösten när han talade. Både han och frun var krassliga. Han var upprörd. Det såg ut att bli ett maktskifte i Köping. Det mest häpnadsväckande var, menade han, att Liberalerna valt att ingå i koalitionen med Sverigedemokraterna. Den lokala ledaren för Liberalerna hade kommit som flykting från Ungern till Sverige under Ungernrevolten. Med den flyktingpolitik som Sverigedemokraterna nu driver igenom hade han inte blivit insläppt i landet, sa den gamle socialdemokraten. Bara några dagar efter att vi möttes på Stora Gatanbron skulle koalitionen spricka.

Köpings geografi är sådan konstruerad att på samma gata som Agda Östlund lärde sig framträda offentligt och bottnarna till rekordtårtan bakades åt dåvarande statsminister Stefan Löfven en pizza i valrörelsen 2018. Enligt lokaltidningen hade han varit nöjd med maten. I december året innan, under metoo-året 2017, i ett jultal på ett kyligt Stora Torget, hade han uppmärksammat Agda Östlund i hennes egen hemstad: ”En av arbetarrörelsens största pionjärer heter Agda Östlund och hon är född och uppvuxen här i Köping. Och det är återigen kvinnorna som visar vägen. 2017 kommer att gå till historien. Det är hösten då kvinnor reste sig upp och sa: Nu är det nog! Nu är det slut med ursäkter, tystnadskultur och skam. Nu läggs skulden där den ska vara – på förövarna.”

Min pappa har berättat att han hörde Olof Palme tala när han var ute och sprang på Ullvileden. Det finns fångat av en amatörfilmare på film när Olof och Lisbet Palme anländer med båt till Mälarens hamn i valrörelsen 1982 och beger sig till valmöte i miljonprogramsområdet Nygård. Om inte min pappa hade varit folkpartist kanske han hade stannat för att lyssna. Eller så hade han planerat in löppasset till ett annat tillfälle.

—

Magnus Gustafson