CD: The Old Country med Keith Jarrett, Gary Peacock & Paul Motian

Inlagd av Sten Wistrand Recension, Skivhyllan, Skivor, Uncategorized torsdag, november 7th, 2024

Keith Jarrett, Gary Peacock & Paul Motian: The Old Country (ECM/Naxos). Speltid: 73’42.

Keith Jarrett (piano), Gary Peacock (kontrabas), Paul Motian (trummor)

Betyg:

Release: 8 nov 2024

Keith Jarrett har slutat ge konserter och att spela in skivor. Men ECM tycks ha hur många gamla upptagningar som helst på lager. Det är bara för Manfred Eichner att sticka näven i säcken och fiska upp något för utgivning – som nu med The Old Country. Det visar sig vara en live-upptagning från 1992, då Jarrett tillsammans med basisten Gary Peacock och trumslagaren Paul Motian underhöll gästerna på Deer Head Inn. Låter det bekant? För jämnt trettio år sedan släppte ECM albumet At the Deer Head Inn, och jodå, detta är en uppföljare som täcker in det material som inte kom med på den förra utgåvan.

Musiken består av jazzstandards signerade Cole Porter, Thelonious Monk, George Gershwin och andra men framförs förstås på trions eget manér. Det är avspänt och lättlyssnat och trivsamt och medryckande. Någon gång händer det väl att Jarrett lite väl fingerfärdigt klinkar på, men det är verkligen undantag, och han hittar snabbt tillbaka till det mer substantiella.

Till Jarretts egenheter hör som bekant att ackompanjera sig själv med diverse hummanden och gnyenden. Jag brukar inte störas av det. Men att det nu blev irriterande ibland tror jag beror på att jag först uppfattade det som ljudtekniska distorsioner och undrade hur i all världen ECM kunnat acceptera dem. Men efter ett tag kom insikten att det förstås är Jarrett som inte kan hålla tyst och att det inte är mycket att göra åt den saken. Musikaliskt är det hur som helst ett härligt album.

Ett tag efter konserten på Deer Head Inn ersattes Paul Motian av Jack DeJohnette, och med den konstellationen anträdde trion något av en never ending tour där de med smittande spelglädje lekte fram låtar ur standardrepertoaren. Som exempel kan det helt suveräna dubbelalbumet After the Fall nämnas.

__________

Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.