Lyrik: Folkmun

Inlagd av Kulturdelen Lyrik, Recension fredag, januari 14th, 2011

Folkmun

David Vikgren

Wahlström & Widstrand. 204 sidor. Utkommer 13 januari.

Född och uppvuxen i Övertorneå har David Vikgren under tvåtusentalets första decennium etablerat sig som en respektabel och alldeles säregen poet. Författarskapet är fortfarande barnet, men hans verk har översatts till bl.a. arabiska och rumänska. Han har belönats med bl.a. Rubus arcitcus-stipendiet (2003), poesipriset Guldprinsen (2004), Rörlingsstipendiet (2005) och blev 2008 tilldelad Stipendium ur Gerard Bonniers donationsfond av Svenska Akademien.

Debuten kom 2002 med poesisamlingen För en framtida antropologisk forskning, och Vikgren har sedan dess kommit ut med ytterligare tre lyriksamlingar som många kanske ser som lite egendomliga och ostrukturerade. Men det är just detta som gör Vikgren till en så kraftfull och inspirerande poet.

Senaste poesisamlingen heter Folkmun, och här återvänder Vikgren till sina rötter i Norrland. Boken är ur en strukturell synvinkel en storm, frammanad från de mörkaste skogarna och de djupaste dalarna, dock en fantastisk sådan. Vikgren fångar oss på en gång med sin oerhörda känsla för ordet och dess mening.

Diktjaget agerar som Vikgren själv i dikterna, åtminstone tolkar undertecknad det så. Känslan av att diktjaget vill fly storstaden tillbaka till hemtrakterna norrut är påtaglig, där är det mesta lite bättre; luften lite friskare, naturen lite mer sprudlande. Ett bra exempel finns i ett av de många stycken som Vikgren titulerar ”Biografi”, där han släpper på sin språkliga anarki vilket gör att man kan läsa en mening en gång och genast förstå den utan problem: ”I Stockholm är ju inte ens kranvattnet gott. Här säger man att man spelar musik, i Stockholm säger man att man är artist. Bara att bo här uppe och vara nära den vackra naturen duger gott, det ger oss möjlighet att leva ut vår energi.”

Vi får uppleva det gamla som en motpol till det nya, naturen mot det urbana.

Vikgren tar oss med på en resa in i den djupa skogen han en gång kom ifrån, han växlar friskt mellan norrländska, tornedalska och sin egen poetiska dialekt. Frågorna kring titeln Folkmun blir då på ett sätt besvarade, då folkmun oftast definieras som ”gemene mans sätt att tala”.

Diktsamlingen Folkmun är sammanfattningsvis en uppfriskande och nytänkande kollektion poesi som skiftar i förståelse och oförståelse. För en oerfaren läsare av poesi kan det bli lite besvärligt att greppa vad Vikgren vill säga på sina ställen, men han lämnar en ändå med en känsla av välbehag. Vikgren besitter en förmåga att förmedla en känsla och en viss stämning genom hela boken, vilket uppskattas något oerhört av läsaren.

__________

David Johansson är litteraturvetare.

Copyright/fotograf: Kristin Lidell.

Se även Måna N. Bergers recension!