Roman: En tid för mirakel
Bokhyllan, Recension, Skönlitteratur onsdag, juli 25th, 2012En tid för mirakel
Karen Thompson Walker
Norstedts Förlag, 282 sidor, Ute nu
– – –
En tid för mirakel handlar om en värld i förvandling, sedd genom ögonen på den, när boken inleds, 11 år gamla Julia. En helt vanlig kväll avbryts tv-programmen för en extrainsatt nyhetssändning där det meddelas att jordens rotation saktat ned. Varför kan ingen förklara, men dygnen har förlängts med några minuter, och inget blir någonsin som det en gång var när denna insaktning bara fortsätter och dygnen blir längre och längre.
Även om ingen direkt kritik någonsin uttalas så är det omöjligt att inte se denna debutroman som en form av inlägg i den pågående debatten om människans påverkan på jorden. Händelseförloppet är helt och hållet fiktivt, men när fåglarna börjar störta från himlen och dö, så gör författaren en koppling till senare års oförklarliga bidöd, som är i allra högsta grad reell.
Det är fåglarna som påverkas först av den försvagning av jordens dragningskraft som sker i och med insaktningen, men snart påverkas även människorna och både Julias mamma och hennes unga livs första kärlek Seth Moreno blir sjuka. När regeringar världen över bestämmer sig för att man ska följa klockan, med den påföljd att klockan 9.00 på morgonen kan inträffa mitt i mörkaste natten när dygnet plötsligt blivit flera timmar längre, bryts samhällen sönder. Så kallade ”realtidare” som väljer att leva efter dagsljuset ställs mot, och förföljs av, de som väljer att följa politikers påbud och en klocka som inte längre fyller någon funktion.
En tid för mirakel är en gripande, upprörande och djupt vemodig bok där orden tillhör en ung flicka som inser att människan är på väg mot sin egen undergång, och mer än en gång under läsningen så kommer jag att tänka på Nevil Shutes På Stranden där man i Australien väntar på att de strålningsförgiftade moln ska komma drivande från det norra halvklotet där allt liv utplånats efter ett tredje världskrig.
Detta är Karen Thompson Walkers första roman, och hon klarar verkligen av den med hedern i behåll. Julia lever kvar i ens medvetande lång efter att sista kapitlet är avslutat, och det är svårt att inte fundera på vad som sedan hände, bortom den sista punkten i boken. Gick jorden, eller åtminstone mänskligheten under och är det åt detta håll vi även i verkligheten håller på att driva vår planet?
—
Camilla Johansson
