Roman: Blå Koral
Bokhyllan, Recension, Skönlitteratur lördag, november 17th, 2012Blå Koral
Louise Boije af Gennäs
Bonniers, 2012
674 s.
Finns i handeln sedan 12-11-16
Betyg:
— — —
Med Högre än alla himlar (2010) inledde Louise Boije af Gennäs den trilogi som nu kommit till sin andra del, Blå Koral. Hennes mest uppmärksammade verk är nog Stjärnor utan svindel (1996) som handlar om kärlek mellan kvinnor.
I centrum för Blå Koral står Jalle, Liv, Pella, Sanna, Stefan, Victor och barnen Philip, Saga och Tessa. Handlingen utspelar sig i huvudsak i Falsterbo, Småland, Stockholm och Värmland. Boken spänner över några omvälvande år under millenniets första årtionde, då vännernas vänskap utsätts för hårda prov. Som bakgrund spelas stora händelser upp, såsom tsunamin i Thailand, och i deras inre rör sig existentiella frågor om Gud, livsval och tolerans. Victor, som är romanens huvudperson, genomlever ett ofattbart trauma som dels får honom att sjunka ner i ett stort mörker och dels får vänkretsens tillvaro att gunga rejält. Lojaliteter prövas och vänskap ifrågasätts. Det får till följd att deras traditionella umgänge börjar glida isär. De blir helt enkelt äldre och söker andra sammanhang och andra sanningar än de kan få av varandra. Det är det som är bokens styrka – att visa på att människor förändras över tid. Det behöver inte betyda att man skiljs åt, men att det blir nödvändigt att ändra förhållningssätt till varandra. Dessutom ställer boken frågor om hur mycket man egentligen vet om varandra när allt kommer omkring. Att vänner kan ha sidor som man inte känner till och vad som händer när det uppdagas.
Boken skrivs dels i jag-form, med Victor som huvudperson, men också med en allvetande berättare i de stycken som handlar om gruppens övriga medlemmar. Det gör att läsaren får olika perspektiv på det som berättas. Trots det är det svårt att få fatt på personerna och se bakom deras olika roller. Allt berättas i ett konstant flöde – ingenting utlämnas, allt skrivs fram med en förödande övertydlighet. Läsaren behöver inte tänka själv, för man får allt serverat, såväl känslor som åsikter. Det är ett välskrivet och späckat tidsdokument, men skildringen av miljön och personerna tangerar att bli väl tillrättalagd. Det är så mysigt och snyggt – i innestadslägenheter, sommarhus och gamla renoverade gårdar – och människorna är framgångsrika, kloka och vackra och det mesta löser sig, trots svåra umbäranden. Pengar har förstås en viktig del i det hela, och sociala nätverk att förlita sig på.
Som helhet är Blå Koral intressant för den som vill uppslukas och följa varje tråd och tanke i en historia utan att behöva tänka själv. Om du däremot gillar det knappa och outsagda är det ingen bok för dig.
— — —
Agneta Hagerud är litteraturvetare och lärare.
