Ljudbok: En lögn att lita på

Inlagd av Malin Nilsson Bokhyllan, Recension, Skönlitteratur lördag, januari 5th, 2013

En lögn att lita på
Ljudbok
Författare: Elizabeth George
Uppläsare: Katarina Ewerlöf
Utgiven av: Norstedts, 2012
Inspelad av: Visuellt ljud
Längd: ca 25 timmar
20 CD
Betyg:

— — —

Ian Creswell tar efter ett uppslitande gräl med sin partner tillflykt till sin kanot. När han försöker dra upp kanoten ur vattnet halkar han på lösa stenar, slår i huvudet och drunknar. Händelsen bedöms som en olycka, men Creswells morbror sir Bernard Fairclough är tveksam till dödsorsaken. Via kontakter får han New Scotland Yards hjälp och detta i form av en Thomas Lynley som i hemlighet skickas till Ireleth Hall i Lake District. Lynleys uppdrag är att i all diskrektion och utan att avslöja sin identitet undersöka omständigheterna kring Creswells död. Lynley tar med sig sina vänner paret Simon och Deborah St James i hopp om att de ska kunna hjälpa honom.

Kvar i London lämnar han tillförordnade intendent Isabelle Ardery (som både är hans tillfälliga chef och tillfälliga älskarinna) och sin kollega Barbara Havers att tampas med varandra. Ju längre in i familjen Fairclough Lynleys undersökning tar honom, desto mer hemligheter och falskheter upptäcker han. Familjemedlemmarna har under åren flitigt ägnat sig åt att svika, hota och utpressa varandra. Gällande Ian Creswells död tycks det vara ett flertal som har mycket att vinna på denna. Frågan är bara om någon, och i så fall vem, tog steget fullt ut.

Elizabeth George är väl om någon betraktad som drottningen av deckare. Det här är dock den första boken av henne som jag läst, annars har jag enbart bekantat mig med kommissarie Lynley via tv- serien. Det säger dock en del om mitt intryck av Elizabeth George att jag efter avslutad läsning (eller lyssning då) sprang iväg till biblioteket i jakt på alla övriga berättelser om kommissarien.

Mycket av intrycket kan nog tillskrivas den fantastiska inläsningen. Katarina Ewerlöf är enligt mig utan tvekan Sveriges allra bästa inläsare av ljudböcker. En bok ska verkligen vara riktigt urdålig om Ewerlöf inte ska lyckas omvandla den till något ganska bra. (Mari Ljungstedts senaste är nog enda exemplet jag kan komma på).

I alla fall är En lögn att lita på fantastiskt underhållande att lyssna på. Den är ju väldigt lång, 25 timmar, så tid att lära känna historiens olika karaktärer har man ju. Roligast är det när det handlar om den oborstade kommissarie Havers. Hon är utan tvekan den mest sympatiska av alla karaktärerna och betydligt mer spännande än Lynley själv. Misslyckad på många sätt, om än en fantastisk polis, och med en fantastisk självironi.

Själva deckarhistorien är dock sådär. Det är för mycket lösa, ovidkommande trådar och faktiskt för många karaktärer. Liksom i de flesta böcker i genren väljer Elizabeth George att låta berättelsens berättare växla mellan nästan alla i boken förekommande gestalter och det brukar vara ett mycket bra sätt att föra berättelsen framåt. I En lögn att lita på upplever jag dem dock som för många. Det är för många olika historier, tragedier och hemligheter som dessutom hänger för löst samman. Dödsfallet som sätter igång alltihop kommer i skymundan och blir tämligen oviktigt. För många problematiker kläms in, det är längtan efter barn, surrogatmödraskap, sorgen efter en förlorad fru, identitetskris, könsidentitetskris, dödslängtan, kulturkrockar, alkoholism, otrohet, svartsjuka, kärlek, föräldra – barn problematik, nätdejting, pedofili och så vidare… Allting mycket viktigt och bra att ta upp till diskussion, men det blir för spretigt när allting ska in i en och samma historia och på något sätt knytas ihop inom ramarna för samma historia. För spretigt.

Men det som håller intresset vid liv och gör att jag avslutar lyssnandet med längtan efter mer är den underfundiga humorn som genomsyrar texten, samt Elizabeth Georges förmåga att skapa otroligt levande karaktärer. Det är dessa karaktärsporträtt som ger historien liv och får läsaren att köpa även den mest långsökta förklaringsmodellen… till en helt annan gåta än den som ursprungligen stod i centrum dessutom.

En lögn att lita på är långt ifrån den bästa kriminalhistorien jag har läst. Men om kriminalhistorien bara är en ursäkt för att få tillbringa tid tillsammans med Barbara Havers och alla övriga individer som återkommande eller gästspelande befolkar Elizabeth Georges värld köper jag den mer än gärna. Och alla de andra sexton historierna om Thomas Lynley och Barbara Havers som jag tänker läsa.

— — —

Malin Nilsson