Roman: Varje dag, varje timme

Inlagd av Agneta Hagerud Bokhyllan, Recension, Skönlitteratur söndag, februari 10th, 2013

Varje dag, varje timme
Natasa Dragnic
Forum 2012
Översättning: Nina Katarina Karlsson
279 s.
Utkommen
Betyg:

— — —

Natasa Dragnic är en författare från Kroatien som numera bor i Tyskland och arbetar som språklärare. Varje dag, varje timme är hennes debutroman. Det skall sägas med en gång: det här är en bok för romantiker. Om du hyser det minsta misstro mot känslomässig dramatik, tillrättaläggande och övertydlighet är det inte en bok för dig. Gillar du däremot hjärta och smärta, ödestyngd utveckling och ett kantstött men lyckligt slut är det helt ok.

Redan som små barn möts Dora och Luka och dras till varandra och blir varandras själsfränder. De lever i en liten fiskestad i Kroatien, med sol, värme och hav.  Deras vägar skiljs dock åt när Dora måste flytta med sina föräldrar till Paris och Luke blir kvar. Många år senare möts de igen. Dora är en firad skådespelerska och Luke är konstnär.  Som väntat dras de omedelbart till varandra och upplever ett passionerat förhållande, glömska av verkligheten och tiden de lever i, men det varar inte för evigt. Luke har förpliktelser mot andra och har svårt att slita sig loss. Dora däremot gör allt för att vinna över honom på sin sida.  Så följer en växelverkan – ena stunden Luke, andra stunden Dora – och deras liv som böljar fram och tillbaka, mot varandra och bort ifrån varandra. Under tiden föds och dör det människor, kriget på Balkan sker och världen går vidare. Till slut, efter många turer med lyckliga återföreningar och smärtsamma avsked, hittar Dora och Luke tillbaka till varandra och den här gången är det nog för gott… Deras öde illustreras boken igenom av Pablo Nerudas lyrik.

Som sagt, Varje dag, varje timme är en bok för lättköpta romantiker. Jag blev tyvärr ganska trött och irriterad på växelspelet och de upprepade turerna av lycka och smärta, som till slut blev tjatigt, men jag vill inte döma ut boken för den skull. Den är snyggt skriven – även om den lider av en viss tröttande övertydlighet.  Så, när du verkligen längtar efter hjärta och smärta utan alltför stora djup, då kan den här boken vara något för dig! Om du däremot vill ha något med mer psykologisk tyngd och med komplexa romanfigurer – läs något annat!

— — —

Agneta Hagerud är litteraturvetare och lärare.