Spänningsroman: Blunda hårt

Inlagd av Måna N Berger Bokhyllan, Recension, Skönlitteratur onsdag, februari 20th, 2013

Blunda hårt
John Verdon
Förlag: Forum
Översättning: Jan Malmsjö
Sidantal: 526
Finns i svensk handel från: 2013-02-20
Betyg:

— — —

När jag ska poängsätta John Verdons kriminalthriller Blunda hårt vill jag egentligen ge den en trea för djävulusisk intrig som vållade mig en natts förstörd sömn; jag ville ju veta hur det egentligen hängde ihop! Men språket plus lösa trådar som bara blir dinglande i tomma luften drar ner betyget. Språket först: det är ytligt. Orden ligger utanpå boksidorna och gör sig till, man kommer aldrig ner på djupet och det hände mig flera gånger att jag läst en halv sida utan att komma ihåg vad jag läst. Långa stycken är det helt enkelt oengagerande. Jag ville först tillskriva ytligheten John Verdons bakgrund som reklamare, fast å andra sidan borde ju en reklamman från Manhattan kunna skriva så att det fängslar hans läsare. Snarare gissar jag på en kombination av lättja, beräkning och, eventuellt, något som ligger i översättningen. Det blir hur som helst en kluven upplevelse, att läsa en thriller om bestialiska sexmord, sadistiska psykopater och maffiadåd, på ett språk som gör att jag hela tiden tappar bort mig i texten.

Huvudpersonen, hjälten, är en förtidspensionerad kriminalare och van mordutredare, Dave Gurney, som dragit sig tillbaka till en lantlig idyll, tillsammans med sin hustru. Men idyllen går honom snart på nerverna även om han älskar hustrun. Han säger i alla fall att han gör det. Författaren påstår det. Men jag begriper i ärlighetens namn inte varför, även om hon verkar vara en sympatisk människa. Kanske finns hon bara med som en motvikt till de andra slamporna i boken, som en uppfattning om hur en kvinna ”ska” vara. Jag misstänker det. Gurney själv är en inbunden, känslohämmad typ som bara brinner för en sak och det är att utreda mord. Det är han bäst på. Han är den bäste. Därför blir han, mot sin hustrus vilja, givetvis, inkopplad på ett olöst, spektakulärt mordfall vid ett societetsbröllop. På själva bröllopsfesten hittas bruden halshuggen i en stuga på gården och den mexikanske trädgårdsmästaren, som bott i stugan, är försvunnen. Änklingen är en berömd psykiatriker, författare och föreläsare med kvinnliga sexförbrytare som specialitet.

Jakten på den misstänkte trädgårdsmästaren pågår, utan resultat, i månader. Slutligen blir Gurney uppsökt av brudens mor, en rik och mycket attraktiv kvinna (ja, ni hör hur det låter!) som vill att han ska träda in, som ”konsult” i spaningarna. Gurney accepterar, motvilligt, att försöka i två veckor, inte längre. Hans hustru gillar det inte. Den lokala polisledningen, som håller i fallet, gillar det ännu mindre. Tillsammans med sin före detta kollega och vapendragare, den bitske Jack Hardwick, tar Gurney itu med mysteriet med den halshuggna bruden.

Det bästa med Blunda hårt är intrigen. Den är invecklad och upplösningen är inte förutsägbar, i varje fall inte förrän det börjar närma sig slutet. Det sämsta, förutom ett otillgängligt språk, är slarvet. Att en berömd mordspanare som har rykte om sig att vara New Yorkpolisens skarpaste hjärna inte lägger märke till detaljer som till och med jag ser, sådant retar mig, när han i andra sammanhang drar slutsatser som han nästan måste vara synsk för att kunna prestera. Att mer eller mindre misstänkta personer bara försvinner ut i kulisserna utan närmare förklaring, att författaren helt enkelt släpper dem, det stör mig. Att trådar inte knyts ihop. Att kvinnosynen är unken och ibland passerar under lågvattenmärket. Att John Verdon till sist rafsar ihop alla överblivna rester, som det skulle ha gått att få ut så mycket mer ur, och tycks säga: ”Ja, det var väl i stort sett så det gick till och nu är det slut!”

Men hur kritisk jag än är till en massa saker i Blunda hårt så höll den mig i alla fall vaken till fem i morse, det säger ändå något om spänningsnivån. Och eftersom både mordutredare Gurney och hans äktenskap mot alla odds överlevde så torde vi få tillfälle att återknyta bekantskapen framöver.

— — —

Måna N. Berger