Roman: Du satt på Karlavagnen
Bokhyllan, Recension, Skönlitteratur lördag, mars 30th, 2013Du satt på Karlavagnen
Caroline Nylander
Debutroman
Forum
323 s.
Utkommen
– – –
Romaner om barndom och uppväxt som är kantad av missbruk är ingen nyhet på bokmarknaden. De följer dessutom ofta en ganska given ordning, för erfarenheten ser lika ut även om villkoren skiftar. Vad gäller de senaste åren tänker jag särskilt på Susanna Alakoskis Svinalängorna (2006) och Åsa Linderborgs Mig äger ingen (2007), båda uppmärksammade och debatterade fiktiva berättelser med verklighetsanknytning i bagaget. De är olika i sig, men skildrar familjeliv och missbruk från barnets perspektiv.
När jag nu läser debuterande Caroline Nylander, som inte gör någon hemlighet av att berättelsen bottnar i hennes egna erfarenheter även om boken är fiktiv, slås jag av att Du satt på Karlavagnen skiljer sig en del från det jag läst innan. Jag återkommer till det.
Boken är indelad i fyra delar som växlar: ”Du”, ”En kärlekshistoria”, ”En sommar” och ”Ögonblick”. Här skildras pappan som inte klarar av att ta ansvar för relationer och som alltmer faller in i samma roll som sin egen alkoholiserade far. Mamman som inte mäktar med att bryta upp och som om och om igen försöker lappa ihop tillvaron och samtidigt skydda barnet. Och huvudpersonen, barnet, som försöker undvika pappans sentimentala närmanden och återkommande utbrott, som önskar att han ska försvinna och lämna mamman och henne ifred. Hon som ser sin pappa som en lukt, en ”smutsig dimma över sovrummet.” Pappan som alltmer faller ner i misär, både fysiskt och psykiskt, medan barnet vittrar sönder av otrygghet.
Foto: Julia Wagner
Delen som driver berättelsen framåt är ”En sommar”, där den vanliga semesterresan till havet och hotellvistelsen tecknar deras familjeliv i ett avslöjande ljus. En till synes helt vanlig sommardag med en utflykt till stranden rymmer steg för steg hela dramat: pappans eviga löfte om att sluta dricka, mammans förhoppning om bättring och barnet som kommer i kläm när dagen går överstyr. I ”En kärlekshistoria” skildras bland annat en arbetsplatskultur, på ett bygge, där den råa manligheten och alkoholen har en central roll, med affischer med barbröstade kvinnor på väggarna, där det är okej att ta en öl eller två innan man går hem för dagen. Här skyddar man varandras missbruk som en rättighet, något man är värd efter dagens slut, tills de som inte kan stå emot faller.
Det är en säker debut jag har i handen och en mycket läsvärd sådan. Som ett genomgående mantra lyfts familjens känslomässiga berg och dalbana fram: löfte, förhoppning, ultimatum och besvikelse. Caroline Nylanders bildspråk tecknar och fyller ut samtidigt som det inte tar överhanden. Det är samtidigt både stramt och målande. Som en tråd genom berättelsen går låten ”I beg your pardon, I never promised you a rose garden…” som är pappans favorit. Vad är det då som skiljer romanen från andra, liknande skildringar? Jo, att den saknar försoning. Här finns inga drag av den alkoholiserade men ändå stundtals charmige och varme mannen som dyker upp med presenter och överraskningar, där tider av gemenskap flyter som öar i tillvaron, vilket kan kännas igen från andra berättelser. Här tecknas otryggheten, de brutna löftena, bristen på pengar och ensamheten i en familj i förfall. Det skär och det står i skarpt ljus och ingen kommer undan. Det är en grym berättelse som tär på sin läsare och jag förstår att just så här måste det vara för barnet. Det gör läsningen av Du satt på Karlavagnen till en drabbande upplevelse. För att illustrera detta avslutar jag med ett citat:
”Jag brukade tänka att ni var som ljus och mörker.
Att mamma var solen som sken in genom fönstret och värmen som dallrade i parketten, att hon var tigerfilten som låg utskakad över sanden. Att hon var himlen, regnsmattret mot rutan och daggen i gräset. /…/ Och jag brukade tänka att du var den ihåliga tystnaden, stormen som slängde med fönstret och knastret genom taket. Att du var kylan över golvet och kängorna i hallen. /…/ Hon var liv och du var liksom redan död.”
– – –
Agneta Hagerud är litteraturvetare och lärare.
