Deckare: Skuggor ur det förflutna

Inlagd av Agneta Hagerud Bokhyllan, Recension, Skönlitteratur måndag, april 29th, 2013

Skuggor ur det förflutna

Patricia Cornwell

Översättning Nils Larsson

Norstedts, 387 sidor, Utkommen

– – –

Det är något särskilt med rättsmedicinaren Kay Scarpetta. Har man en gång lärt känna henne kan man inte glömma och släppa henne. Likaså gäller hennes närmaste – hennes man rättspsykologen Benton, hennes smarta och självständiga systerdotter Lucy och polismannen Marino som är henne obrottsligt lojal. Alla är de intelligenta och hårt arbetande med ont om tid till privatliv. Lägg därpå till att de arbetar med särskilda mordfall som aldrig är vad de synes vara och som ofta blir hotfulla för dem själva, vilket gör dem både konspiratoriska och paranoida. Tillsammans för de fallen framåt i en symbios av känslor, ändlösa diskussioner, slutledningsförmåga och fantasi. Den närmaste svenska motsvarigheten som jag kan se är Arne Dahls A-grupp och numera Op-cop-grupp vad gäller intensitet, samarbete och individualitet.

Patricia Cornwell, en av världens bäst säljande kriminalförfattare, har skrivit många romaner om Scarpetta. De är alla välskrivna och spännande och berättar historien om samtidens ondska och om udda, farliga existenser som lever mitt bland oss. De ger också en inblick i olika delar av rättsväsendet i USA, om hierarkier och maktkamper och inbillade och verkliga hot.

I Skuggor ur det förflutna får resten av gruppen hålla sig i bakgrunden. Nu är det Scarpettas upplevelse som helt och hållet råder. Hon har varit bortrest och arbetat och lämnat sina domäner åt andra att sköta. Vid hemkomsten märker hon genast att allt inte står rätt till. Stämningen är inte den bästa och den käre Benton verkar hålla inne med vad han vet. En ung man har hittats död i en park i närheten av deras gemensamma hem och vad som hänt är oklart. Tydligt är ändå att ett annat fall, med ett barn som mystiskt dött i familjens trädgård, verkar höra samman med det första, och snart står Scarpetta mitt i mordutredningar som innehåller tekniska nymodigheter och militära hemligheter. Jack Fielding, som arbetat åt Scarpetta medan hon varit borta, är försvunnen och har lämnat tvetydiga spår efter sig. Han blir genast misstänkt, för han har ett problematiskt förflutet, men Scarpetta är skeptisk. Som vanligt ser hon längre än de andra och vägrar att dra för snabba slutsatser.

Scarpetta är som en gammal vän som man kan tillåta sig att bli irriterad på. Det bästa med henne är att hon aldrig ger sig. Det jobbigaste är att hon ser spöken överallt. Stundtals tröttnar jag på henne, men sen faller jag platt igen. Hon har ett stort hjärta och värnar om sina närmaste. Hon är en arbetsnarkoman och en sanningssägare. I Skuggor ur det förflutna utökas gruppen med en medlem – den övergivna vinthunden Sock – som genast står henne nära.

Vad är det då som gör att jag gärna återkommer till Cornwells kriminalromaner, trots en viss matthet? Jag tror att det är det intelligenta och tillskruvade skrivandet, tecknandet av nutidens fasor och framgångar i samklang med glimtar av ett vardagligt liv med matlagning och vänskap. Självklart är det också den pågående diskussionen i gruppen där alla är individualister och inte alltid så lätta att vara med. Svaret blir således det sammansatta i berättandet.

– – –

Agneta Hagerud är litteraturvetare och lärare.