Roman: Egendom

Inlagd av Kulturdelen Bokhyllan, Recension, Skönlitteratur söndag, maj 5th, 2013

Torbjörn Elensky

Egendom

Albert Bonniers Förlag, 163 sidor, Utkommen

– – –

Den frånskilda arkitekten Anna är tillsammans med sin 13-åriga son på väg hem till det par som hon i hela sitt liv kallat sina föräldrar. Men nyligen har hon fått reda på att så inte är fallet, utan att hon är adopterad och att hennes biologiska mamma är en heroinmissbrukare. Detta avslöjande har raserat Annas tillvaro och jag-känsla.

I romanen, som till stor del är skriven som en inre monolog där vissa stycken ständigt upprepas, gestaltar Torbjörn Elensky Annas vrede mot adoptivföräldrarna över lögnen och hennes skräckblandade fascination för den biologiska mamman. Var hon i själva verket en friare människa än Anna någonsin vågat vara? Älskade hon Anna? Har Anna och hennes son ärvt några slumrande ”missbrukargener” som bara väntar på att få bryta igenom? Tvärtemot alla rationella resonemang som säger att det är vårt sociala sammanhang som formar oss, blir Anna alltmer fixerad vid en slags essentialistiskt föreställning om att hon ”är” sin biologiska moders, heroinmissbrukarens, dotter och att hennes öde finns inpräntat i hennes dna. Till dessa tankar fogas även fantasier om att adoptivfadern var en av moderns torskar och att han sedan förgrep sig på Anna under uppväxten.

Det är en ältande och febril resa på väg mot psykisk kollaps som Elensky skildrar. Den osäkerhet kring vad som faktiskt är sant, som skapas av Annas psykiska instabilitet är en av romanens främsta styrkor. Som läsare känner man sig stundtals lika manipulerad av Anna som den väninna hon anförtror sig åt. Det finns flera frågetecken kring vad som faktiskt utlöst hennes djupa kris. Är det så enkelt som att det är adoptivföräldrarnas undanhållande av sanningen? Eller är avslöjandet bara en katalysator för ett redan instabilt psyke? Kan det till och med vara så att krisen utlöses av att Annas fantasier om adoptivfadern är verkliga minnen som kommer upp till ytan efter att ha förträngts?

Det är en klaustrofobiskt tät och kuslig historia som Elensky skapat. Tematiken påminner om Joyce Carol Oates senaste roman Dykvinnan, som även den handlar om hur huvudpersonen drivs mot total kollaps av föreställningen om att hennes arv är något som jagar henne och något hon inte kan komma ifrån. Titelns ”egendom” verkar syfta på allt det som Anna tycker sig uppleva glider henne ur händerna i och med att hennes känsla av att äga sin egen identitet går förlorad. Det inbegriper allt från det materiella, som barndomshuset med verandan som hon själv har designat, till sonen som hon blir alltmer besatt av att hålla fast vid och kontrollera när hon känner att allt annat som hon trott var hennes har ryckts ifrån henne. Annas kamp är desto mer smärtsam att följa då det hela tiden är plågsamt uppenbart att det är hon själv som berövar sig sin egen tillvaro genom att ge det förflutna och det hon ser som ”ödet” få oinskränkt makt.

Den suggestiva stämning som Elensky lyckas så väl med att bygga upp i berättelsen förstörs tyvärr av ett onödigt melodramatiskt och krystat slut vilket drar ner helhetsintrycket betydligt. Egendom är annars en tät och stundtals mycket obehaglig roman.

– – –

Anna Remmets frilansskribent