Krim: Marcoeffekten
Bokhyllan, Recension, Skönlitteratur måndag, juni 24th, 2013Marcoeffekten
Jussi Adler-Olsen
Översättning: Leif Jacobsen
Bonniers, 484 sidor, Utkommen
– – –
Jussi Adler-Olsen har blivit mycket framgångsrik med sina deckare om Avdelning Q vid Köpenhamnspolisen, där Carl Mørck härskar över sina undersåtar Assad och Rose. Mørk är något av en antihjälte, vilket vana deckarläsare väl känner igen: butter, envis, svår att samarbeta med och med en viss förkärlek för att gå sina egna vägar. Lägg därtill problem med kvinnor, ett sårbart inre och ett varmt hjärta under den tjuriga ytan så är bilden nära nog komplett.
I Marcoeffekten är det den femtonårige Marco som allt kretsar kring. Han tillhör en klan som styrs av hans farbror Zola, vars största syfte är att utnyttja och tjäna pengar på de andra under täckmantel av beskydd och samhörighet. Deras vardag går ut på att stjäla och tigga runtom i storstaden. Marco drömmer om ett vanligt liv, en normal tillvaro med familj och skolgång, men tvingas under hot och våld att arbeta på gatorna och utstå bestraffningar. När han råkar få reda på att Zola tänker lemlästa honom, för att bättre kunna utnyttja honom och för att kontrollera honom, rymmer han från klanen. Under flykten kommer han en hemlighet på spåren som försätter honom i livsfara, och snart har han hela klanen efter sig som vill se honom död. Det är början till en kamp för att undkomma Zolas hämnd, men också för att komma i kontakt med polisen för att avslöja vad han kommit på spåren utan att röja sin egen identitet. Samtidigt börjar Avdelning Q på sitt håll att nysta i trådar som leder dem till bankvärlden och till höjdare i samhällstoppen. Spåren för dem ända in i Afrikas djungler.
Marcoeffekten är rafflande skriven där jakten och tempot är högt. Det är lätt att se handlingen i bilder när man läser, för den rullar på som i en film. Stundtals tycker jag att det blir för mycket och inte riktigt trovärdigt när den ensamme Marco lyckas undkomma både slipade klanmedlemmar och känslokalla barnsoldater från Afrika genom sin kännedom om Köpenhamns gatusystem och huskomplex.
Handlingen är komplicerad, språket är välskrivet och genretillhörigheten är i högsta grad uppfylld. Hela storyn ligger på en överväxel och riskerar att tippa, men den håller sig precis på kanten. Här finns humor, ironi och psykologi utan att vara alltför djupt skildrat, med ett tillåtande drag för både Mørck och skurkarna som inte helt igenom agerar på smartaste sätt.
Marcoeffekten är en brutal och våldsam skildring, dels av de utnyttjade barnens situation och dels av spelet om pengar högre upp i samhällsskikten. Jag tycker att boken hade vunnit på ett större psykologiskt djup och mindre tempo, men den tar poäng på sin intrig och på samtidsskildringen. För den som gillar deckare med samhällsperspektiv, samtidigt som de är uppskruvade både i handling och tempo, borde Adler-Olsens bok vara en pärla för hängmattan eller stranden i den bedrägliga sommaridyllen.’
– – –
Agneta Hagerud är litteraturvetare och lärare.
