Bok: Sällsamma historier
Bokhyllan, Kulturdelen rekommenderar, Recension, Skönlitteratur måndag, april 28th, 2014Sällsamma historier
Jorge Luis Borges och Adolfo Bioy Casares
Rönnells antikvariat. 164 sid
Rätt som det är stöter jag på att den filmen eller den boken utnämnts till kultfilm eller kultbok. Det är en slarvig benämning som ofta inte betyder något annat än ytterligare ett försök till marknadsföring. Det finns ytterst få böcker som egentligen förtjänar att kallas kultbok.
Kännetecknande för en kultbok är naturligtvis att den har relativt få läsare men att dessa är mer än entusiastiska inför ”sin” bok.
En bok som, enligt mig, verkligen förtjänar att kallas kultbok är den italienske författaren Italo Calvinos (1923-1985) De osynliga städerna (på svenska 1978). Den innehåller en lång rad korta beskrivningar över städer. Av de knappa raderna framkallas bilder i huvudet på läsaren. Ett banalt påstående – så är det väl, i mindre eller större grad, med all skönlitteratur. Men Italo Calvino har med De osynliga städerna på något sätt lyckats systematisera och förstärka denna upplevelse. Få böcker är så bildrika som De osynliga städerna.
Nu har denna fantastiska bok faktiskt fått jämbördig konkurrens. Ja, det är inte av vem som helst. Den nya boken heter Sällsamma historier och ansvarig är Jorge Luis Borges tillsammans med Adolfo Bioy Casares. Så ny är för övrigt boken inte. Den har kommit ut i flera versioner, den första 1953. Men nu för första gången på svenska.
Argentinaren Jorge Luis Borges, 1899-1986, var inte någon extremt produktiv författare. Men han har ivriga anhängare. En del tycker att hela hans lilla produktion är kultförklarad. Ändå finns inte allt utgivet på svenska.
Det är en välgärning att Rönnells Antikvariat tagit på sig utgivningen och att Torsten Ekbom står för översättning och efterskrift. En mycket vacker bok har det dessutom blivit. Det har Anders Ljungman ansvarat för.
Borges och Casares har i detta sammanhang mest fungerat som redaktörer. Eller har de kanske själva skrivit en hel del? I Sällsamma historier har de samlat texter – ibland bara korta fragment. De har varit på jakt efter berättelsernas innersta kärna. Och tvärtemot påståendet att det bara skulle existera elva bashistorier som vi återberättar för varandra i olika variationer – så presenterar de en nästan obegriplig mångfald och fantasi. För den mänskliga tanken finns verkligen inga begränsningar. Många gånger krävs bara ett fåtal ord för att nå mycket långt. Sällsamma berättelser inger en stark känsla av oändliga möjligheter. Roligt, absurt, sorgligt, tankeväckande och vackert är det på vägen.
Så här lyder ett litet stycke av Logan Pearsall Smith:
”Betjänten gav mig rock och hatt och tindrande av självbelåtenhet promenerade jag ut i natten.
’En sådan angenäm afton’, tänkte jag, ’och såna trevliga människor. Vad jag sa om finansväsen och filosofi imponerade på dem; och så de skrattade när jag härmade en skrikande gris.’
Men strax därpå , ’Gud så hemskt’, muttrade jag, ’jag önskar jag vore död.’”
Och dessa rader förmedlas av Herbert Allen Giles:
”Chuang Tzu drömde att han var en fjäril, och när han vaknade visste han inte om han var en människa som hade drömt att han var en fjäril eller en fjäril som drömde att den var en människa.”
Sällsamma historier – en verklig kultbok. Skaffa. Läs. Njut.
—
Peter Ekström tillhör Kulturdelens redaktion
Vad nu då, tänkte jag, när jag såg den här bokens titel. Jodå, jag mindes rätt: Edgar Allan Poe har givit ut en bok 1905 med exakt samma titel.”Morden vid Rue Morgue” och ”Ett fat Amontillado” är två av novellerna. Edgar Allan Poe och Conan Doyle tillhörde de författare, som fick mig intresserad av läsning och litteratur. Så den boktiteln glömmer jag inte!