Roman: Twist
Bokhyllan, Recension, Skönlitteratur torsdag, oktober 2nd, 2014Twist
Klas Östergren
Natur och Kultur
”Det var där det hände, det var där allting uppstod, pelaren av luft som hjärtat värmt pressades upp mellan de stämband som hjärnan styr….”
Det var där, skriver Klas Östergren, som RÖSTEN hördes. ”En röst så trasig och sliten att den bara håller för en enda tagning som sitter perfekt…”
Det är John Lennons, i låten ”Twist and shout”. Där hör vi ”Livets egen distorsion”.
Klas Östergren kan sina grejer. Han vet hur Beatles hade spelat in en hel dag och Lennons röst bara räckte till en sista tagning – och då skulle ändå en helt ny låt fästas på tejp innan LP:n var klar.
För hans Östergrenliknande huvudperson – precis som för mig – blev livet ett FÖRE och EFTER mötet med The Beatles.
Distorsion, sökande, tvivlande och alltigenom en stor ovisshet utmärker romanen Twist. Titeln är väl redan motiverad, men handlingen rymmer också en verklig ”twist” (överraskande vändning) på slutet. Boken har det sedvanligt läckra ”Noir”-omslaget, men är överraskande enkelt utformad, ungefär som en häftad bok där det är kämpigt att breda ut sidorna så man kan läsa i mitten.
Stilen i Twist känns nog igen av de som läst Östergrens senare romaner. En manlig huvudperson, i mycket lik författaren själv, får ett uppdrag som för honom genom olika tider och olika möten med ett stort galleri av personer. I Twist ska han dokumentera en teaterlegendar, men egentligen är det sökandet efter en kvinna – Ami, eller Annie, Anna eller Anne-Marie – som fyller hela boken. De många namnen visar sig vara de olika namnen i de många förhållanden hon hade. Ett av de tidigaste var med vår huvudperson – och vi ser återigen hur Klas Östergren skapar utifrån betydelsen av den tidiga kärleksupplevelsen.
På den långa vägen fylls handlingen av både agenter och storpolitik, vilket kryddar och sätter lite profil på det förlopp som ibland löper risken att bli mer som ett tillstånd än en handling.
Ändå förmår Östergren, som få andra, ge en suggestiva spänning åt det händelselösa. Alltför många av de förfärligt långa böcker som ges ut idag, klarar enligt min mening inte av det.
Bland hans sällsynta gåvor är, att liksom i steget, kunna upphäva tiden och förflytta oss till en helt annan epok. Mer så i de tidigare romanerna. I Twist har han, enligt sig själv, skrivit det ”mest linjära” på många år. Men det gäller inte det första kapitlet som är en hisnande färd i komplexitet, men så elegant utformad att det rinner ner som sirap.
Ja, Klas Östergren skriver nog mest en ”livskänsla” men det är lätt att sugas in i den. Särskilt som den rör sig mellan faktiska storpolitiska och ekonomiska makters spel. Och samtidigt rymmer små kul blinkningar åt författarens eget liv. Till exempel att han spelade basen i ”Månen lyser” på balalajka och tiggde en cigarett av Mick Jagger i Rolling Stones (så kom de med på ett hörn också!)
Klas Östergren försöker återigen svara på frågan om Den första kärleken formar ens liv. Twist är nog ett bevis på att så är fallet – i alla fall för huvudpersonen i boken.
—
Martin Dyfverman, frilansjournalist
