Hem » Bokhyllan, Recension, Skönlitteratur » Roman: Det är alldeles för få som ger upp

Roman: Det är alldeles för få som ger upp

Stefan Norrthon
Det är alldeles för få som ger upp
Norstedts

13056036_O_1Jocke är ett stjärnskott från Scenskolan som tidigt fick spela huvudrollen i Hamlet. Men när vi möter honom i den här romanen har han degraderats till att göra en av de allra minsta rollerna i samma pjäs. Ja, han har bara ett par repliker. Dessutom utskrikna uppklättrad på en stege bakom kulisserna och uttittande genom ett uppsågat hål. Dessutom iklädd en historisk kostym som blåser upp honom  som en uppstoppad Michelingubbe. Han ska dessutom ta emot ett antal kastade äpplen i ansiktet från den tragiske prinsen därnere på scengolvet innan han får säga sina repliker.

Han har bara korttidskontrakt. Men teatern är för honom största allvar ändå. Han beger sig dit varje morgon och har sitt noga utprövade program för koncentration och avslappning inför den viktiga insatsen på någon minut. Efter den har han en hel ritual för att slappna av, både i logen på teatern och när han kommer hem till sin sambo Madde som arbetar på sin faders förlag.

Jag har sällan läst något så tragiskt – och så roligt!

Eftersom jag själv under många år jobbat med så kallat intellektuellt/kreativt arbete så känner jag igen så mycket. Det här att man blåser upp sina uppgifter till att bli de viktigaste i världen. Att man ser en ”mission” i allt och att man lever för att bli bekräftad.

Jocke har dessutom det lite särskilt knepiga som en skådis kan ha. Att han slutat att känna spontant för något. Alla känslor, alla erfarenheter iakttar han och samlar på för att kunna använda i en roll på scenen. Ett radioprogram med en kille i fängelse kan framkalla tårar som genast blir värdefulla att arkivera under rubriken ”gråta” och så vidare.

Han är ingen ”vanlig” människa. Utan en ”outsider”, en konstnär. Hans uppgift är att se och kommentera andra, inte delta i livet. Jocke åker bara pendeltåg om han ska göra research.

-Man måste känna sig märkvärdig. Hur ska man annars kunna stå på scen? frågar han.

Som ni förstår kommer detta att ända med en krasch – och det gör det också. En kväll där på stegen går något sönder. Jocke ramlar ner från stegen och halva hans ansikte hänger sedan på tvären.

”Det är bara någon nervgrej” försöker han till de som förskräckta ryggar tillbaka inför det vanställda ansiktet Men det ska inte hindra honom från att fortsätta spela i Hamlet…han  tycker till och med att den hängande ansiktshalvan kan göra rollen än mer intressant för publiken. Men teaterchefen ersätter honom – med en praktikant – och säger upp honom. Jocke säger ingenting om det därhemma och fortsätter att åka till teatern varje dag. Han blir som ett olycksaligt spöke som dyker upp i vrårna i teaterhuset.

Här tar romanen fart och blir till en av de roligaste slapstick jag har läst – eller sett. För Stefan Norrthon skapar med ett svulstigt och drastiskt sätt bilder som får mig att gapskratta, trots att det egentligen är otroligt sorgligt.

Allt bara trissas upp. Bli både ännu roligare och ännu värre. Jocke bär inte bara på sina orealistiska ideal om skådespelarkonsten, utan också på en självdestruktivitet som trappas upp i detaljer och situationer som helt enkelt är hisnande. Det enda som räddar Jocke, den frie och skapande outsidern, är en obönhörlig ”att-göra-lista” över rent praktiska uppgifter från svärmor. Och att han vågar ge upp!

Särskilt psykologiskt övertygande är väl inte Norrthons porträtt av Jocke och hans värld. Några nycklar från barndomen får vi dock. Hur Jocke överlever trauman bara tack vare sin fantasi. En tillgång då. Men för en vuxen som inte tagit sig ur sin fantasivärld blir det en katastrof.

På ett allvarligt plan är det nog det som romanen ”Det är aldrig för sent att ge upp” visar. På ett annat plan, det humoristiska, är den helt enkelt formidabelt medryckande skriven.

Martin Dyfverman

Share

Lämna ett svar

Okonstmuseet

  • Veikko Aaltona – hötorgskonstens kung

    Äntligen! Långt efter att jag egentligen slutat samla på okonst […]

    Share
  • Merchandise

    Merchandise är ett engelskt ord som rätt och slätt betyder […]

    Share
  • Troféer och priser

    Troféer och priser har funnits länge. De är symboler för […]

    Share
  • Mat

    Alla livsmedel används inte till att äta. Det finns mat […]

    Share
  • Djurdelar

    Det förekommer djurdelar inom konsten. Det är inte bara Damien […]

    Share

Blå Kalender

Kulturbloggen

© 2024 Kulturdelen. All Rights Reserved. Logga in - Designed, developed and maintained by TypeTree