Lyrik: Gängelstrån av Olav H. Hauge

Inlagd av Pär-Yngve Andersson Bokhyllan, Lyrik, Recension, Skönlitteratur söndag, januari 25th, 2015

Gängelstrån

Olav H. Hauge

Översättning och inledning av Görgen Antonsson

ellerströms, 48 sidor. Har utkommit.

 

Den norske poeten Olav H. Hauge (1908-1994) från Ulvik i Hardanger har redan uppmärksammats en hel del i vårt land, bland annat genom monografier av både Staffan Söderblom och Carl-Göran Ekerwald. Nu ger Görgen Antonsson ut en tunn volym med tolkningar av hans sena dikter som nummer 51 i Ellerströms förlags utmärkta Lilla serie. Boken har fått titeln Gängelstrån, och översättaren tar i sin inledning upp hur det nynorska originalordet ”janglestrå” ingalunda tillhör språkets vanligaste. ”Jangle” lär betyda ungefär vingla eller slänga, och ett ”janglestrå” har helt enkelt undgått skördetröskan och står kvar och slänger på åkern.

Dikterna är från Hauges sena år – karga, ibland lätt underfundiga texter med vad som tycks vara relativt små anspråk. Livsvisdomen har samlats under många år och uttrycks ofta i ett nedskruvat tonfall. Det är lyrik bortom all högstämd retorik; allt sådant har genomskådats som ohållbart bjäfs. Så här kan det låta.

   Jag ser

   att du

   använder

   få ord,

   få ord och

   kärva meningar

   som driver

   i en störtskur

   utefter sidan

   med ljus och luft

   emellan.

   Jag ser att du har lärt dig

   att bygga upp

   en vedflo i skogen,

   att lägga den

   på höjden

   så att den torkar;

   lägger man den lågt och långt

   ligger veden och ruttnar.

Det är verkligen en poetik med grund i vardagen. I andra dikter kan han ge glimtar ur gammelmanslivet utan sentimentalitet. Han kan stå under en gammal ek en regnvädersdag och känna samhörighet: ”Världen är gammal, tänker vi,/och vi åldras båda två./ Idag står jag inte torrt,/löven har börjat falla”. Eken återkommer i en annan höstligt stämd dikt. Bladen har släppt, men trädet är rikt trots allt, då grenarna sträcker sig mot stjärnorna och ”rötterna går djupt// i trygg mull”.

Baksidestexten talar om Hauges texter som ”nynorsk zenpoesi”, och visst kan det finnas vissa beröringspunkter. Den som vill läsa nykter, lite gråtonad poesi full av erfarenhet har hur som helst en god läsupplevelse framför sig. De stora orden, utopiernas och samhällsreformatorernas röster och maningar, finner inte lika lätt sin plats här. Livet måste få sina proportioner i en vardag full av välkända ting i trädgård och bodar, vid älven, fjällsluttningarna eller fjorden. Dikten ”Släggan” låter så här:

    Jag är bara

    en slägga.

    Jag står där nu.

    Mig tar man till

    bara när det gäller.

Hauge var ingen vanlig bygdepoet eller enkel tingdiktare utan en internationalist med vida utblickar. Han har översatt en mängd poesi till norska. Det finns nämligen alls ingen motsättning mellan den undanskymda plats där man har sina rötter och den djupa litterära tillägnelsen.

__________

Pär-Yngve Andersson är docent i litteraturvetenskap vid Örebro universitet