Roman: Horisonten

Inlagd av Kulturdelen Bokhyllan, Kulturdelen rekommenderar, Recension, Skönlitteratur tisdag, maj 19th, 2015

Horisonten

Patrick Modiano

Översättning: Anna Säflund-Orstadius

Elisabeth Grate bokförlag. 144 sid

 

En ny Modiano. En ny vandring på gator och avenyer i Paris. Nya färder med metron mellan de härligt franska stationsnamnen. Men också nya mentala färder mellan minnen och nutid. I den nyöversatta boken Horisonten vandrar de till och med sida vid sida på ett accentuerat sätt.

När huvudpersonen Bosmans i Paris mot slutet av boken följer efter en kvinna som liknar den Margaret le Coz det hela kretsar kring, då är det den unga Margaret från en annan tid han känner igen. Han följer efter henne, men de befinner sig i olika korridorer i tiden. Skulle de tala med varandra skulle de ändå inte höra någonting ”som om de vore skilda åt av en akvarievägg”.

Lite tidigare i boken har Bosmans tittat på den lilla Pariskartan som finns på sista uppslaget i hans svarta anteckningsbok. ”Han hade föreställt sig att man långt bort i vissa stadsdelar kunde återfinna människorna sådana de hade varit när man träffade dem i ungdomen, utan att de hade blivit äldre eller förändrats till utseendet. Där levde de ett parallellt liv, utanför tiden…I dessa kvarters hemliga veck levde Margaret och de andra ännu, likadana som de hade varit då.”

Bara i drömmen vet man hur man ska ta sig dit, via lönngångar och falska återvändsgränder, skriver Modiano i rollen av Bosmans.

Det är den färden han tar oss med på, i den här boken såväl som i de andra. Men i den här  tycker sig huvudpersonen ha kommit till en gräns där han skådar framtiden. Och där: Horisonten.

Margaret och Bosmans har träffat varann i Paris. Han har varje dag väntat på henne utanför hennes arbete på en mystisk kontorsfirma. De tyr sig till varandra, inte minst för att de båda är utsatta för andras hot. Margaret av en skrämmande man vid namn Boyaval som verkar ha en slags hatkärlek till henne. Han förmådde inte ta hennes närhet , när han fick chansen, men kan heller inte släppa henne ur sikte.

Bosmans hot utgörs av en kvinna och en man som han ständigt oroar sig ska dyka upp. Kvinnan sägs vara hans mor, men allt hon vill är att aggressivt tvinga av honom pengar.

I de här mardrömslika scenarierna väver Modiano in de precisa men ändå lätt töckenartade bilder som jag som färsk upptäckare av honom är så förtjust i. Jag vandrar med hans karaktärer där i Paris, på gator jag aldrig sett.  Och OM jag sett dem så är det i en annan modernare tid. Modiano låter mig vara med i en annan tids svartvita film där skildringen är pregnant men oskärpan i bilderna får allt att flyta ut och göra allt möjligt. Precis som i de andra böckerna blir det en ”film” i mitt huvud som aldrig tar slut.

Det slut som romanen ändå har, är förlagt till Berlin. Där slutar Bosmans sökande efter Margaret – eller är det själva början? Så underbart att det är du och jag som fortsätter det skapandet.

—

Martin Dyfverman tillhör Kulturdelens redaktion