Biografi: Agneta Horn

Inlagd av Kulturdelen Bokhyllan, Facklitteratur, Recension torsdag, maj 21st, 2015

Agneta Horn: Ett liv i trettioåriga krigets skugga
Karin Milles
Norstedts.

 

Med Agneta Pleijels härliga pjäs om Agneta Horn från Stadra sommarscen 2014 i minnet var det med stort intresse jag läste Karin Milles nyutkomna bok, Agneta Horn, Ett liv i trettioåriga krigets skugga.

Agneta Horn är känd för sin unika dagbok som hon förde och som idag blivit en biografi. Manuskriptet till Agneta Horns leverne finns i original på Uppsala universitetsbibliotek där det upptäcktes 1885. Många är de som fängslats av Agneta Horns öde och nu senast språkforskaren Karin Milles

Agneta Horn föddes 18 augusti 1629 i Riga och avled 18 mars 1672 i Stockholm. Hon var dotter till fältmarskalk greve Gustaf Horn och Christina Oxenstierna och dotterdotter till Axel Oxenstierna. Hon var sålunda född in i en av de mäktigaste släkterna i Sverige.

Agnetas mor avled i pest under makens fälttåg i Tyskland när Agneta  endast  var två år. Agneta och hennes yngre bror togs sedan om hand av släkten och barnpigor. I sin dagbok berättar hon målande minnen från sin tidiga barndom. Hon beskriver vanvård och misär. Hennes lille bror fryser ihjäl när han fick sova i ett rum utan eldstad. Själv plågas hon av illvilliga släktingar. Agneta skräder inte orden när hon skriver om dessa minnen och personer. Huruvida det nu rör sig om egentliga minnen eller det som berättats för henne senare i livet, får vi inte veta, svårt att tro att hon kan ha minnen från redan tvåårsåldern.

Agneta Horn levde en stor del av sitt liv i krigets skugga. Hon fick följa sin fader på hans fälttåg och sedermera sin makes. Kvinnor och barn inkvarterades nära fronten, i bästa fall i ett hus men det kunde också vara ett tält. Märkligt nog verkar hon ha blivit uppiggad av krig. Hon skriver att man ”sköt så roligt och slog på trummor”, ju mer de sköt desto roligare hade Agneta. Hon skriver inget om krigets fasor, mer än vad hon själv fick utstå av sjukdomar, svält och köld.

Agneta hade redan tidigt lovats bort till ett för familjen lämpligt parti, Erik Sparre. Agneta satte sig dock till motvärn, hon till och med gjorde våldsamt motstånd. Agneta ville gifta sig av kärlek och med en man hon själv valt. Och det lyckas hon genomdriva och hon gifter sig med Lars Cruus. Detta kan dock inte ha varit ett alltför dåligt parti eftersom Lars mor var av släkten de la Gardie. Med honom fick Agneta  som hon ville, en soldat, som hon sedan följde ut i krigen på kontinenten. I och med äktenskapet med Lars Cruus verkar hennes liv ha ljusnat trots att hon blev kroppsligt svag av ständiga graviditeter och missfall och sorger över att barnen avled i späd ålder.  Efter åtta års äktenskap avlider Lars Cruus och lämnar Agneta som ung änka. Hon gifter aldrig om sig och när hon avlider vid 43 års ålder är hon kanske den rikaste kvinnan i Sverige.

Karin Milles tolkning av hennes dagbok ger en målande bild av Agneta Horn. Hon fyller ut texten och gör handlingen levande och skapar ett intressant kvinnoporträtt. Hon ger en bild av en egensinnig stark kvinna från privilegierad klass under en våldsamt krigisk period av vår historia.

Karin Milles är språkvetare och hon låter oss också ta del av Agneta Horns originaltext, som är svårläst för ett modernare öga. Agnetas dagbok blev med tiden tunnare så här har författaren för helhetsbilden kompletterat med texter ur andra dokument från tiden och hon har också sannolikt fyllt på med egna ord där hon funnit luckor. Hon ger bland annat en mycket skrämmande bild av den pestsjukes lidande.

Intressantast är att Karin Milles söker Agneta Horns egna syften med dagboken. Skrev hon detta som egenterapi där hon begråter sitt öde som moderlös och utan kärlek och där hon ser sitt liv som en parallell till bibelns Job, eller var det som en inlaga i en segsliten arvstvist med styvmodern? Jo visst hade Agneta det bedrövligt, men jag känner inte hennes sorg när jag läser boken utan min uppfattning är att Agneta var mer arg. Värt att lägga märke till är att detta är Agneta Horns egen dagbok som hon upplevde det. Agneta Horn tar upp det hon vill och utelämnar det hon vill och det förvirrar mig när hon romantiserar kriget och i samma veva utelämnar exempelvis detaljer runt sina barns bortgång.

Karin Milles  tolkning av Agneta Horns dagbok, även om den till stor del är en klagovisa över hennes eländiga liv, ger en intressant bild av en kvinna som tog för sig i en tid då, som vi  tror, det inte var vanligt att kvinnor kunde.

Karin Milles avslutar sin bok med framtida lästips både på fördjupningsämnen och författarnamn för den som vill läsa mer – strålande!

—

Ulla Dyfverman