Idéhistoria: Den hemliga trädgården
Bokhyllan, Facklitteratur, Recension måndag, juni 1st, 2015Den hemliga trädgården
Ronny Ambjörnsson
Abert Bonniers förlag. 227 sid
Det här med trädgårdar har alltid fascinerat mig. Jag älskar blommor och växtlighet och speciellt sådan som är kärleksfullt ompysslad och organiserad. När jag var liten påbörjade jag en bok om två systrar som hittade en hemlig trädgård där de upptäckte en mängd fantastiska saker, det hemliga blev också det magiska och det fanns inga gränser för vad som kunde hända. Helt uppenbart var jag i mitt författande inspirerad av Den hemlighetsfulla trädgården, en film baserad på en roman från 1901 med samma namn som boken jag nu recenserar, författad av Frances Hodgson Burnett. En bok som självklart även har en plats i Ronny Ambjörnssons bok Den hemliga trädgården. Jag såg filmen ett otal gånger som barn. Barnen i berättelsen hittar en dold trädgård som förfallit efter åratal av glömska. De får ett hjärta för trädgården och rensar bort det döda, avlägsnar det som hindrar det sovande från att vakna, och i samklang med att trädgården åter fylls av liv får även barnen ny livskraft och det som tidigare var sjukt blir friskt. De lär sig att nyckeln för att trädgården ska nå sin fulla potential är att behandla den med tålamod, närvaro och kärlek. Och på samma gång lär de sig även receptet på hur relationer människor emellan kan skötas om för att växa och må bra.
I år har jag trotsat mina rädslor för diverse småkryp bosatta under jord, och rensat både ogräs och annat slags gräs i rabatten här hemma. Jag har dock inte gjort det utan hjälp, och när nyinköpta kryddor skulle planteras i krukor fick delar av mitt kollektiv dra det tunga lasset. Jag skötte komponeringen och mina kära vänner förverkligade mina visioner och gjorde mig lycklig. Växtlighet inger lugn, kreativitet och harmoni. Jag blev därför glad när jag fick Ronny Ambjörnssons bok i mina händer. Bokens omslag är inbjudande med det gröna färgtemat och bladen som ger en tydlig vink om vad boken handlar om, ifall man skulle råka missa titeln. Jag kände att det fanns något bakom detta vackra yttre som skulle visa ett ännu vackrare inre, en dold värld som jag nu fick tillgång till. Vad som helst kunde dölja sig innanför pärmarna och jag var redo att bli förtrollad av vad som komma skulle.
Det blev kanske inte riktigt som jag hoppades. Men det berodde nog snarare på mina egna lite väl överdådiga fantasier om att en bok som handlar om trädgårdar skulle vara livsförvandlande. Där jag ville läsa om trädgården utifrån ett magiskt och livgivande perspektiv har författaren valt att ta upp en annan aspekt – nämligen trädgårdens roll i litteraturen och verkligheten. Hans vinkling skildrar visserligen det jag och många andra med mig upplever, att där det finns en trädgård finns det också känslor och bevis på omsorg, det är en plats som rymmer minnen, tankeprocesser och viktiga möten. Det som dock tar udden av min förtjusning är att ämnet bearbetas så akademiskt och torrt. Ibland vill man ju att något ska förbli dolt och orört för att det inte ska tappa sin eggande effekt. En julklapp under granen är ofta mer triggande än själva innehållet, som innan det avslöjas kan innehålla precis vad som helst men som efter öppnandet visar sig innehålla ett par strumpor. Och lite så kändes det när jag efter några sidor blev viss om att den här boken inte skulle matcha mina förhoppningar. Trots denna något bistra insikt är boken fortfarande intresseväckande på många vis – strumpor är vi ju ärligt talat alla i behov av.
Av någon anledning är trädgårdar något som följt människan genom hela hennes historia, och genom att betrakta den mer ingående kanske vi också kan lära oss något om livet. ”En växt utvecklas enligt en inre plan, men anpassar sig också efter sin omgivning. På samma sätt är det med människan”, skriver Ambjörnsson och tar oss med på en välskriven utflykt i det gröna, med både fiktiva trädgårdar som verkliga, och deras roll i vår värld. Vi får ta del av vilken betydelse trädgården haft för sin samtid och framtid. Om man läser boken utifrån ett undersökande och bildande förhållningssätt där man som läsare välkomnar de historiska inslagen, de många utdragen ur kända litterära verk och diverse filosofiska resonemang, är boken högst berikande. Det är en väl genomarbetad bok med en författare som utan tvekan bemästrar det svenska språket och som använder sig av denna mästerlighet för att tydligt och pedagogiskt föra fram sina teser. Tycker man, som jag, att texten ibland blir för mastig kan man alltid bläddra runt bland de bilder och illustrationer som dyker upp här och där.
Är du sugen på att läsa en magisk bok kan det hända att denna kommer lämna dig en smula missbelåten och du bör därför söka dig till en annan genre, förslagsvis fantasy. Söker du istället efter en bok som tar med dig på en resa genom historiens alla trädgårdar, en färd där du får lära känna trädgården utifrån hur andra har förhållit sig till den innan dig, är detta helt klart en bok du måste läsa!
—
Lisa Lindén
