Aforismer: Mellanblad
Bokhyllan, Recension, Skönlitteratur tisdag, juni 30th, 2015Mellanblad
Per Wästberg
Wahlström & Widstrand. 288 sid
Den oerhört produktive Per Wästberg – som debuterade redan 1949; då som underbarn med novellsamlingen Pojke med såpbubblor – har nyligen utkommit med en fascinerande volym där allsköns minnesbilder blandas med tankar om litteratur, hågkomster från resor och mycket annat; boken bär det anspråkslösa namnet Mellanblad – ungefär som om detta vore något slags lättviktigt verk, utkommet mellan mer tungviktiga saker. Så är det knappast. Kanske snarare tvärtom: det avspända anslaget och den tillåtande attityden, där fragment av de mest skilda slag fått plats lite (som det tycks) huller om buller, har kanske helt enkelt lockat fram den opretentiöse impressionisten i akademiledamoten Per Wästberg.
Resultatet påminner faktiskt en del om den ”mellanbok” som Göran Tunström år 1993 utgav under namnet Under tiden – en av hans bästa och där paradoxalt nog skapandet gynnades av att han där skrev om sina skrivsvårigheter. Skrivkrampen löstes genom att Tunström beskrev den!
Per Wästbergs Mellanblad håller dock inte genomgående samma höga konstnärliga halt som Tunströms bok. Mellanblad är en ganska disparat samling minne och reflektioner. Dessutom uttrycker sig Per Wästberg ibland med en elegans som ibland ter sig alltför putsad. Formen hotar då överglänsa innehållet. Och bokens återkommande aforismer i absurdistisk stil: de ter sig faktiskt i sammanhanget en aning dissonantiska.
Per Wästberg är bäst när han generöst, personligt och med rik livserfarenhet delar med sig av minnen och av sin syn på litteratur, levande och skrivande. Också som minneskonstnär är han synnerligen läsvärd. Emellanåt uttrycker han sig så fint att man som läsare nästan svämmar över av tacksamhet.
Med sin breda aptit på kulturhistoria och sin förmåga att teckna pregnanta personporträtt och berätta anekdoter är Per Wästberg unik. Att han tillägnat Mellanblad generationskollegan Bo Grandien understryker Wästbergs förkärlek för ett nyfiket strövande inte bara i samtidens huvudfåror utan också, och inte minst, på bakgator, i antikvariat; ja, ett botaniserande i allt sådant som ligger lite vid sidan av, eller bortom allfarvägen.
—
Björn Gustavsson
