Historia: Morgonrodnad
Bokhyllan, Facklitteratur, Recension onsdag, september 14th, 2016Morgonrodnad
Soocialismens stil och mytologi 1871-1914.
Stefan Arvidsson
Nordic Academic Press. 332 sid.
Socialism är idag ett mycket brett och luddigt begrepp. Det har funnits och finns många som kallar sig socialister. Inflytelserika politiska rörelser som kallar sig socialistiska har minskat. Man har kunnat få en känsla av att socialismen inte är på modet. Men död är den inte. Med största sannolikhet har vi långt ifrån sett det sista av socialismen. Den är en viktig politisk kraft.
Ofta har nog (åtminstone huvudfåran) socialismen betraktats som en mycket rationell, kanske till och med torr, idériktning. Vid närmare betraktande så visar sig den bilden ha stora variationer.
En som har undersökt och kommit fram med ett material som delvis är ganska överraskande är religionshistorikern Stefan Arvidsson. Redan när jag fick reda på det så började jag så att säga att ana ugglor i mossen. En religionshistoriker som granskar socialismen? Greppet visade sig vid läsningen vara mycket fruktbart.
Arvidssons undersökning behandlar perioden 1871-1914 och ett mycket begränsat antal organisationer – främst det amerikanska ordenssällskapet Knights of Labor och tidiga engelska socialistiska organisationer som designern William Morris och konstnären Walter Crane hade beröringar med. Stefan Arvidsson presenterar Crane så här:
”Ingen betydde mer för det sena 1800-talets och sekelskiftets socialistiska bildkultur än Morris vän, konstnären Walter Crane (1845-1915).”
Crane och i synnerhet Morris är väl fortfarande kända. Men Knights of Labor kanske inte tillhör de mest bekanta organisationerna från socialismens tidigare år. Detta, från början hemliga sällskap, blev så småningom en av USAs största och mäktigaste arbetarorganisationer. En av anledningarna till att den inte är mer känd kan bero på att arbetarrörelsens egen historieskrivning har tonat ner betydelsen av hemliga sällskap och loger. Stefan Arvidsson visar att den under en viss period var mycket betydelsefull.
Det är framför symbolik och bildspråk som Arvidsson intresserat sig för. Han menar att det är rimligt att ställa upp en socialistisk idealism (eller romantisk socialism), vilket kan låta motsägelsefullt för en del, som kan ses i relief mot klassicistisk socialism.
Den socialistiska idealismen var, enligt Arvidsson, huvudspåret inom den tidiga arbetarrörelsen och kopplingarna till religionen, framför allt kristendomen var många och starka. Mycket av det bildspråk som finns på tidiga affischer, bokomslag, fanor och rockmärken utgick ifrån kristna symboler (med en viss uppblandning av bland annat frimureri).
Det är spännande läsning som dyker ner i delar av arbetarrörelsens historia och känslostyrda ursprung. Bokens starka sidospår är vilken relation konsten och den socialistiska kampen har stått till varandra och kanske står till varandra. Det är intressant, spännande, välskrivet. Dessutom får man veta en hel del om socialisten Oscar Wilde, försöken att etablera en socialismreligion och Richard Wagners tid som anarkist.
—
Peter Ekström tillhör Kulturdelens redaktion
