CD: Kammarmusik av Kaija Saariaho
Recension, Skivhyllan, Skivor tisdag, januari 10th, 2017
Kaija Saariaho Chamber Works for Strings, Vol. 2. (Ondine/Naxos). Speltid: 60’04.
Meta4 (Antti Tikkanen och Minna Pensola, violin; Atte Kilpeläinen, viola; Tomas Djupsjöbacka, cello), Pia Freund (sopran), Marko Myöhänen (elektronik)
Betyg:
–
I höstas gick Kaija Saariahos opera L’Amour de Loin upp på Metropolitan i New York. Det var faktiskt första gången sedan 1903 som Met satte upp en opera av en kvinnlig kompositör. Att det blev Saariaho säger något om hennes position i världen idag. Operan finns förstås på dvd (Deutsche Grammophon) och cd (Harmonia mundi) liksom en rad av hennes orkesterverk. Där möter ofta ett franskinfluerat tonspråk i Debussys efterföljd.
Hennes kammarmusik framstår som kärvare, mer dissonant och på sitt sätt mer svårtillgänglig. Men ytterst handlar det bara om att ge sig tid att lyssna och att öppna sig för en skönhet som inte bara smeker medhårs. Härom året presenterade Ondine första utgåvan av två med Saariahos kammarmusik för stråkar. Här kommer uppföljaren. Den rymmer åtta verk komponerade mellan 1982 och 2011. Längst är Terra Memoria, knappa tjugo minuter för stråkkvartett, kortast Du gick, du flög, knappa fyra minuter för sopran och cello. Andra konstellationer möter vi i Aure (violin och viola), Nocturne (ensam viola), Changing Light (sopran och violin), … de la Terre (violin och elektronik), Die Aussicht (sopran och stråkkvartett). Fleurs de Neige slutligen är för stråkkvartett.
Det är rakt igenom fascinerande musik, ofta lågmäld men med en rik klanglig variation. Den är allt annat än insmickrande, men den försöker inte heller att stöta bort åhöraren. Den bara finns där, skör och kraftfull, egendomligt lockande. Den kräver att man slår sig till ro och är beredd att låta sig föras in i det musikaliska landskap som är Saariahos alldeles egna – men det är sannerligen ingen uppoffring.
__________
Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.
