CD: Stråkkvartetter av Andrea Tarrodi
Kulturdelen rekommenderar, Recension, Skivhyllan, Skivor tisdag, september 5th, 2017
Andrea Tarrodi: String Quartets 1–3;Sorrow and Joy; Luciérnaga (dB Productions/Naxos). Speltid: 50’35.
The Dahlqvist Quartet
Betyg:
–
På albumet Highlands (dB Productions) presenterades Andrea Tarrodi med sex suveräna orkesterverk. Jag fann då ett visst släktskap med Einojuhani Rautavaara, som bland annat yttrade sig i fascinationen för fågelläten. Fåglarna återkommer på den nya cd:n där vi får möta henne som tonsättare av kammarmusik. I centrum står hennes tre stråkkvartetter, vilka flankeras av Sorrow and Joy för viola och cello och Luciérnaga för solocello.
Att hennes klangkänsla kom till sin rätt när hon kunde måla med orkesterpalettens alla färger är inte så konstigt, men här visar hon, precis som Maurice Ravel, att hon inte behöver mer än några stråkar för att låta musiken skimra. Att den första stråkkvartetten heter precis som en av Ravels pianosviter, nämligen ”Miroirs”, är väl däremot kanske mer en slump. Men det är i så fall en talande slump. Som titeln antyder leker hon här med spegeleffekter i något som låter som en kärleksfull musikalisk dialog. I den andra kvartetten, ”Madárdal”, tar hon fasta på sitt dubbla ursprung i Ungern och Sverige och låter fågelsång och folkvisa blandas. Att den tredje kvartetten har en titel som anspelar på ljus, ”Light Scattering”, är ingen slump; jag uppfattar i hög grad Tarrodi som en ljusets tondiktare.
Det rör sig om rakt igenom oerhört vacker musik, gärna luftig, skör och skimrande som svävande såpbubblor eller svirrande trollsländor vilkas solljusflykt man följer förundrad och betagen. Men här finns också inslag av mer jordnära tyngd. Det är svårt att inte falla för Andrea Tarrodis musik. Och det hela blir inte sämre av skivdebuterande Dahlqvistkvartettens kongeniala tolkningar.
__________
Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.
