CD: Russia Adrift av Georgij Sviridov

Inlagd av Sten Wistrand Recension, Skivhyllan, Skivor, Uncategorized måndag, november 27th, 2017

Georgy Sviridov: Russia Adrift; Snow is Falling; Music for Chamber Orchestra (Naxos). Speltid: 64’54.

Mila Sjkitril (mezzosopran), Rimsky-Korsakov Music College Female Choir, Boys of the St Petersburg Radio and Television Children’s Choir, St Petersburg State Symphony Orchestra, Jurij Serov (dirigent).

Betyg: 

 

Den ryske tonsättaren Georgij Sviridov (1915–1998) har väl aldrig fått något riktigt genomslag i väst. Han var elev till Sjostakovitj och tillhör alltså generationen efter honom och Prokofjev men före de mer kända Alfred Schnittke och Sofija Gubajdulina. Däremot är han nästan jämnårig med Galina Ustvolskaja – men henne påminner han inte alls om. Men det gör å andra sidan ingen annan heller. Att döma av den cd som nu kommit på Naxos är Sviridov långt traditionellare i sitt tonspråk som kanske kan betecknas som neoromantiskt. Men han är ingalunda ointressant; inte minst slås man av hans förmåga att alstra en drömsk atmosfär.

Skivan rymmer tre verk: en liten kantat betitlad Snön faller till text av Boris Pasternak, Musik för kammarorkester samt det verk som gett skivan dess namn och som på svenska lite fritt skulle kunna tolkas som Ryssland vind för våg eller mer positivt som Ryssland i frihet eller Ryssland på väg. Det är ursprungligen en sångcykel för röst och piano, men här framförs den arrangerad för orkester av Leonid Rezetdinov. För dikterna svarar Sergej Jesjenin, en av Ryssland mest älskade poeter. Han tog livet av sig redan 1925 men betraktades under Sovjettiden som suspekt. Att utgå från dikter av Pasternak, vars roman Doktor Zjivago var förbjuden i Sovjet vid denna tid, och Jesjenin var inte helt okontroversiellt när Sviridov skrev sina verk. Men det tycks trots allt inte ha påverkat hans ställning; han fick Leninpriset två gånger och utsågs till en Det socialistiska arbetets hjälte. Dessutom har han fått kosmisk berömmelse efter att en asteroid 1982 uppkallats efter honom …

Sångcykeln har på engelska fått titeln Russia Adrift, vilket inte är helt adekvat. Jesjenin talar nämligen inte om ”Rossija” (Ryssland) utan om det mer svåröversatta ”Rus”, som här närmast står för det ”evigt ryska” och inte en statsbildning. Dikterna tillkom under den turbulenta tiden efter revolutionen när nya möjligheter tycktes öppna sig men färdriktningen inte var självklar. Det skulle också snart visa sig att Jesjenins utopiska drömmar och förhoppningar hade mycket lite med Lenins mer hårdföra politiska visioner att göra.

Hur som helst är det mycket vacker musik som Sviridov skrivit, i grunden romantisk men liksom svävande, drömsk, ibland hymnisk – men också med inslag av folklig visa. Det händer att jag får Joseph Canteloubes Chants d’Auvergne i tankarna. Mezzosopranen Mila Sjkitril tar hand om solostämman på ett allt igenom övertygande sätt och utan det starka vibrato som ibland kännetecknar slaviska sopraner. Rezetdinovs orkestrering imponerar också. Han använder sig av en hel del slagverk men inte för spektakulära effekter utan för stämningsmåleri och karaktäristik.

Georgij Sviridov är kort sagt en bekantskap väl värd att göra.

__________

 

Sten Wistrand tillhör Kulturdelens redaktion