Hem » Bokhyllan, Recension, Skönlitteratur » Bok: Imrays återkomst och andra besynnerliga historier av Rudyard Kipling

Bok: Imrays återkomst och andra besynnerliga historier av Rudyard Kipling

Imrays återkomst och andra besynnerliga historier

Rudyard Kipling

Översättare: Albert Montgomery, Hans Cavallin, Sten Granlund, Karl Hedberg, Lars Widding och Hanny Flygare. Översättningarna reviderade av: Ola Svensson

Efterord: Jonas Wessel.

Kommentarer: Ola Svensson

Hastur förlag. 282 sidor. Illustrerad. Har utkommit.

 

Kanske kan man säga att han tronar på minnen från fornstora da’r, då ärat hans namn flög över jorden – om han nu är ihågkommen över huvud taget i Sverige. År 1907 ansåg i alla fall Svenska Akademien att han var värd ett litterärt nobelpris. En och annan vet väl också att han ligger bakom Djungelboken som man kanske sett ett avsnitt ur på julafton. Och så händer det att han dyker upp som exempel på en ruggig imperialist med poetiska rader som ”Oh, East is East, and West is West, and never the twain shall meet” och ”take up the White Man’s burden”. Jag talar om Rudyard Kipling. När det gäller dikten om öst och väst bör man väl också påpeka att den fortsätter på ett sätt som faktiskt ger den en lite annan mening: ”But there is neither East nor West, Border, nor Breed, nor Birth, / When two strong men stand face to face, though they come from the ends of the earth!” Men det citeras inte lika ofta.

Men visst, Kiplings åsikter skulle definitivt inte passera som politiskt korrekta idag. Här finns en tilltro till åtminstone den brittiska kolonialismens välsignelser och en övertygelse om att världen behöver riktiga karlar. Men det betyder inte att han är ointressant som författare – något som förlaget Hastur påminner om med ett urval av hans noveller: Imrays återkomst och andra besynnerliga historier. Därmed följer man upp volymen Vilddjurets märke och andra sällsamma berättelser från 2015.

Rudyard Kipling målad av av John Collier 1891.

Kipling har en rik produktion av såväl dikter som romaner och noveller. En del av de senare drar åt det fantastiska och skräckromantiska och ibland bisarra. Handlingen förläggs gärna till Indien, där han var född och efter skoltiden i England tillbringade sju år av sitt liv. Man brukar tala om imperial gothic för den genre där det skrämmande utgörs av det främmande som mötte den tidens imperiebyggare och kolonialtjänstemän. Det kan handla om allt från religiösa riter och sociala sedvänjor till giftiga djur och växter i ogenomträngliga djungler – kort sagt, allt som för en västerlänning inte lät sig enkelt förstås eller bemästras och som därigenom blev både fasaväckande och fascinerande. Joseph Conrad låter Marlow tala om ”det gräsligas lockelse” i Mörkrets hjärta, och i dikten om den vite mannens börda beskriver Kipling de koloniserade folken som till hälften djävlar och till hälften barn i behov av hjälp och vägledning.

Men förvänta er inga ockulta djupdykningar. Kipling var en skeptiker som gärna sökte naturliga förklaringar till egenartade fenomen, och i en av novellerna driver han hejdlöst med Teosofiska sällskapet som han förvandlar till Tekoppssällskapet. Hans far hade rent av träffat teosofins grundare Hanna Blavatsky i Indien och efteråt talat om henne som en av de mest intressanta och skamlösa bedragare han någonsin träffat. Detta kan man inhämta i Jonas Wessels omfattande efterord som tecknar en bild av Kipling och dessutom sätter in varje novell i ett biografiskt sammanhang. Här påpekas också att man valt att placera novellerna i kronologisk ordning för att visa Kiplings utveckling. Och en sådan är onekligen tydlig. De första texterna är bokstavligen skrivna som ”utfyllnad”, nämligen för en tidning som ibland fick lite plats över som behövde fyllas med något. Kanske kan man här snarare tala om skisser än noveller, men det förändras och texterna blir efter hand längre och mer utarbetade. Genomgående är att novellerna har en tydlig jag-berättare med vissa drag av Kipling själv.

Illustration av William Strang till ”I Suddhoos hus”.

Man kan också notera en dragning åt det metafiktionella; en del av de senare berättelserna blir lika mycket en berättelse om en berättelse som en renodlad berättelse. ”Världens bästa historia” låter kanske som om författaren drabbats av höggradig hybris, men titeln får sin förklaring. Det är en intrikat novell som dessutom avslöjar Kiplings intresse för själavandring. ”En sann händelse” börjar som ett äventyr till sjöss där tre journalister på en ångare får uppleva vad vi idag skulle kalla en tsunami som dessutom till havsytan vräker upp havsmonster ur det fördolda. Men det hela slutar med en diskussion om vad som låter sig publiceras och inte, en diskussion som utmynnar i tanken att det finns sanna historier som bara låter sig skrivas som lögner. Dessutom passar engelsmannen Kipling på att ge diverse tjuvnyp åt naiva amerikaner.

Den sista novellen, den kusliga ”Husläkaren”, är ett slags spökhistoria om ett hemsökt hus. Men det är också typiskt att Kipling låter huvudpersonen likna sig själv vid Sherlock Holmes i sina försök att finna en rationell förklaring. Jag ska inte avslöja om det lyckas, men det krypande obehag som väcks hos berättaren smittar onekligen av sig på läsaren.

Illustration av William Strang till ”En sann händelse”.

De kanske mest udda bidragen är ”Zodiakens barn” och ”Med nattposten”, den förstnämnda ett slags mytisk fantasi och den senare ett försök i sci-fi-genren. Där är handlingen förlagd till år 2000 och vi får följa ett postflyg i form av en zeppelinare. Någon egentlig novell är det knappast utan snarare ett slags fingerat reportage från framtiden, skrivet av en lite förnumstig reporter djupt fascinerad av den nya tekniken och av de trygga och dristiga män som sköter trafiken likt forna tiders sjökaptener. Samtidigt som framtidsvisionen är tryggt förankrad i det 1800-tal som såg den födas måste man ju säga att Kipling fick rätt i att posttrafiken skulle bli luftburen.

Volymens värde höjs ytterligare av Ola Svenssons omfattande kommentarer och av illustrationerna som hämtats från originalutgåvorna. Så den som vill lära känna en annan Kipling än den som skrev Djungelboken har mycket att hämta.

__________

Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.

Share

Lämna ett svar

Okonstmuseet

  • Veikko Aaltona – hötorgskonstens kung

    Äntligen! Långt efter att jag egentligen slutat samla på okonst […]

    Share
  • Merchandise

    Merchandise är ett engelskt ord som rätt och slätt betyder […]

    Share
  • Troféer och priser

    Troféer och priser har funnits länge. De är symboler för […]

    Share
  • Mat

    Alla livsmedel används inte till att äta. Det finns mat […]

    Share
  • Djurdelar

    Det förekommer djurdelar inom konsten. Det är inte bara Damien […]

    Share

Blå Kalender

Kulturbloggen

© 2024 Kulturdelen. All Rights Reserved. Logga in - Designed, developed and maintained by TypeTree