CD: Över Atlanten med StegVis
Recension, Skivhyllan, Skivor, Uncategorized tisdag, juli 10th, 2018
StegVis: Över Atlanten (DO Records/DO Music). Speltid: 44’06
Johan Johansson (gitarr och sång), Stina Wahlund (sång och bas), Johan Kallström (gitarr och bas), Janne Gezelius (gitarr, bas och slide)
–
År 1846 drog de bort, bort från förföljelse och förtryck för ett liv i frihet och trohet mot Guds ord sådana de förkunnades av hans sanna profet, Erik Jansson. De slog sig ner på prärien i Illinois och byggde där sitt Bishop Hill, ett mer eller mindre självförsörjande samhälle med egendomsgemenskap. Men med utopin gick det som det brukar; efter hand föll den sönder, och Jansson själv sköts till döds redan 1850 av en avfälling. ”Erskjansarna”, som de kallades, kan ses som något av en förtrupp till den stora svenska Amerika-utvandringen som snart följde, och deras historia förmår ännu att fängsla. I en tid av växande migration har ämnet inte blivit mindre aktuellt, men det ska också sägas att just Erik Janssons och hans lärjungars färd över havet till ett nytt land var av rätt annat slag än det vi bevittnar idag. Samtidigt reser deras beslut att bryta upp från fädernejorden och ge sig ut i det okända en rad frågor som ingalunda bara är av historiskt intresse. Vad får en människa att ge upp familj och hem och gård för att följa en predikant till okänt land? Hur tänker de som blir kvar? Och vad händer när verkligheten inte riktigt visar sig motsvara utopin?
Det är också frågor som Johan Johansson i gruppen StegVis har ställt sig. Och eftersom han är musiker och låtskrivare har det resulterat i en hel cd: Över Atlanten. I elva sånger får vi följa Erik Jansson och hans följare från uppbrottet från Sverige till livet i Bishop Hill och hur några till sist även återvänder till Sverige. Sångerna bygger inte minst på de brev som skrevs från den Nya världen till den Gamla. StegVis är tryggt förankrade i svensk vistradition, men låter en slide guitar ge viss amerikansk touche åt en del av numren, och ibland smyger det sig in en ton av väckelsesång och skillingtryck, vilket naturligtvis är kongenialt i sammanhanget. De enskilda sångerna har en egen bärkraft, men tillsammans bildar de en gripande sammanhängande historia om drömmar och längtan efter ett bättre liv – och om vånda och besvikelse.
__________
Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.
