CD: Amanda Maier, volym 3
Recension, Skivhyllan, Skivor onsdag, december 12th, 2018
Amanda Maier: Amanda Maier Volume 3: Piano trio Ess-dur; String Quartet A-dur; Preludes; Klavierstück; St. Nicholas-Schwank; Abendlied (dB Productions/Naxos). Speltid: 69‘31.
Cecilia Zilliacus (violin), Kati Raitinen (cello), Bengt Forsberg (piano), Julia-Maria Kretz (violin), Johanna Persson (viola), David Huang (piano)
Betyg:
–
Till senare års mer remarkabla musikaliska (åter)upptäckter hör Amanda Maiers musik. Det gäller inte minst violinkonserten från 1875, ett verk som, om det varit en 22-årig man som skrivit det, sannolikt hade utgjort startpunkten för en vacker karriär i de europeiska konserthusen. Men nu var det alltså en kvinna som skrev den, en kvinna som snart hade hem och barn att ta hand om. Hon slutade konsertera men inte att komponera. Kanske är det ändå symptomatiskt att formaten blev mindre: hon övergav orkestermusiken för att helt koncentrera sig på kammarmusik och pianomusik. Inget fel i det – om det inte vore för att violinkonserten så tydligt visar hennes fallenhet för att komponera även för de stora estraderna. Nog kan man fundera över hur en andra violinkonsert hade låtit. Hon fick inte ens en chans att komma tillbaka efter att barnen vuxit upp. Hon dog i en lungsjukdom 1894, endast 44 år gammal.
På den senaste utgåvan i dB Productions satsning på Amanda Maier utgörs huvudnumret av en pianotrio i Ess-dur (1873) och två satser ur en stråkkvartett (1877). Man blir ju lite förbryllad över varför man bara spelat in två satser, men av den utförliga skivkommentaren framgår att det är de enda som finns bevarade i fullständigt skick; de två yttersatserna finns bara som fragment. Sorgligt nog, för det andante och det allegro som här bjuds ger verkligen mersmak.
Pianotrion är skriven av en 20-åring och åter slås man av hur tidigt mogen Maier var som kompositör. Med självklar pondus sätter hon den passionerade tonen i det inledande allegrot och levererar sedan con brio en fullskalig romantisk trio. Den tycks ha framförts under privata sammankomster under Maiers livstid för att sedan glömmas bort. Sitt publika uruppförande fick den så sent som i april i år efter att hennes sondotterson 2016 hittat partituret i en bokhylla. Så kan det gå.
I övrigt fylls skivan upp av elva pianopreludier (ytterligare finns på den förra cd-utgåvan). Det är angenäm men kanske inte omistlig musik med lite salongsprägel, men så är den också tillkommen under Maires första studietid när hon bara vara16 år. Här finns också fyra anspråkslösa småstycken för cello och piano vilka närmast skrevs som familjeunderhållning till julen: St. Nicholas-Schwank.
Med artister som Cecilia Zilliacus (violin), Kati Raitinen (cello) och Bengt Forsberg (piano) kan man vara tryggt förvissad om att Amanda Maiers musik tagits om hand på bästa sätt. Det är naturligtvis väldigt glädjande att vi sent omsider fått möjlighet att ta del av hennes skapande; samtidigt är det lite sorgligt att tänka på allt hon hade kunnat åstadkomma under andra förutsättningar – för nog framstår hon som en av det sena svenska 1800-talets främsta musikaliska begåvningar.
__________
Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.
