CD: Nya album med Maria Kvist och Rigmor Gustafsson
Recension, Skivhyllan, Skivor tisdag, mars 19th, 2019
Maria Kvist: Shadows and Rain (DO Music Records) Speltid: 46’38.
Maria Kvist (sång, piano), Linus Kåse (saxofon), Robert Erlandsson (bas), Isak Andersson (trummor), Ann-Sofi Söderqvist (flygelhorn), Filip Jers (munspel)
Betyg:
–
Rigmor Gustafsson: Come Home (ACT Music/Naxos) Speltid: 53’39.
Rigmor Gustafsson (sång), Jonas Östholm (piano), Martin Höper (bas), Chris Montgomery (trummor)
Betyg:
–
Ibland kan man läsa en kommentar som låter förstå att jazzen är en död eller i varje fall helt marginaliserad musikform som överlevt sig själv. Likväl rör den sig. Det kommer nya jazzskivor i en strid ström, och det vimlar av utmärkta jazzmusiker i alla åldrar. Man kan förmoda att kommunala musikskolor, folkhögskolor och musikhögskolor i hög grad bidragit till att vi har så många välutbildade yngre förmågor i Sverige. Och så har det ju blivit mycket enklare att spela in en cd och att nå ut.
Pianisten, sångerskan och låtskrivaren Maria Kvist är ingen nykomling i branschen. Shadows and Rain är hennes fjärde album sedan debuten 2008. Och runt sig har hon ett gäng utmärkta medmusiker som bidrar med snygga solistiska inpass av varierande längd, som t.ex. Ann-Sofi Söderqvists stämningsfulla flygelhorn i ”Vila vid ett vatten”. Det är jazz rakt upp och ner utan krumbukter, ibland med en skandinavisk ton – och jo, Kvist har även låttexter på svenska. Här finns så att säga inget att förarga sig över men en hel del att glädjas åt. Samtidigt kan jag sakna en personlig karaktär, och även om Kvist sjunger bra saknar rösten det där som gör att vissa jazzsångerskor liksom får hela rummet att vibrera. Det är ett album som man lätt glider med genom, men det hade inte skadat med något som stack ut och bjöd lite motstånd.
Det är nu fem år sedan Rigmor Gustafsson släppte When You Make Me Smile (ACT/Naxos). Då konstaterade jag att hon, till skillnad från flera av sina kolleger från 90-talet, varit sin formel trogen och stått rak mitt i jazzfåran. Jag uppfattade också att hennes styrka mindre var själva rösten än naturligheten och glädjen i musiken. Det gäller fortfarande, även om jag inte haft samma glädje av hennes nya skiva, Come Home, som av den förra. Kvar från den är Jonas Östholm på piano och Martin Höper på bas medan Jonas Holgersson har ersatts av Chris Montgomery på trummor. För åtta av de elva låtarna svarar Rigmor Gustafsson själv i samarbete med diverse andra.
Det är många som gillar Rigmor Gustafsson, och jag tar för givet att många också kommer att ta till sig det här albumet med förtjusning. Av skivkommentaren framgår att hon själv uppfattar det som ett slags hemkomst. Så kan det förstås vara. Det är väl bara så att jag själv inte är helt förtjust i det där hemmet utan faktiskt finner det lite karaktärslöst. Här finns en tydlig och genomgående design men mindre av personlighet – vilket även gäller Gustafssons sätt att lägga rösten. Nå, andra kommer säkert att uppfatta det helt annorlunda. Och det som gör mig lite rastlös och nervös kan andra säkert uppfatta som härligt medryckande.
__________
Sten Wistrand tillhör Kulturdelens redaktion.
