Hem » Bokhyllan, Recension, Skönlitteratur » Bok: Prinsessan av Bandalore av Frans Oskar Wågman

Bok: Prinsessan av Bandalore av Frans Oskar Wågman

Prinsessan av Bandalore

Av Frans Oskar Wågman

Illustrationer av Sidney Paget m.fl.

Aleph bokförlag. Har utkommit. 55 sidor.

 

Sture Stig, är han bekant? Nej, trodde inte det. Frans Oskar Wågman då? Inte han heller? Han var hur som helst jämnårig med Strindberg men överlevde honom med ett år. Han var präst och nykterhetsivrare och gav ut ett antal böcker som ingen minns honom för. Men så var det det här med Sture Stig. Under den pseudonymen publicerade han några romaner som ingen heller minns honom för.

Men 1908 slog han till med volymen Sherlock Holmes i nytt ljus. Där säger sig sagde Stig på en bjudning ha träffat ingen mindre än doktor Watson som ger en helt annan bild än den gängse av sin snillrike vän. Boken blev en sådan framgång att Wågman/Stig 1910 följde upp den med Nya Sherlock Holmes-historier.

Wågman var uppenbarligen en flitig och entusiastisk Holmesian men hade samtidigt en klar blick för hjältens mindre smickrande sidor. Så när han genom Sture Stig låter Watson återge aldrig tidigare offentliggjorda fall blir det parodier på Conan Doyles berättelser, parodier som samtidigt visar hur väl förtrogen han är med originalhistorierna. Men det börjar alltså med att Sture Stig får en möjlighet att bekanta sig med Watson och ställa frågor om Sherlock. Till Stigs stora förvåning visar sig doktorn mest irriterad och förklarar vilket elände det var att leva tillsammans med en karl som gned fiol hela nätterna, hade en infantil faiblesse för att klä ut sig och dessutom experimenterade med dödliga gifter i hemmet. Och vad snillrikheten beträffar var det lite si och så med den också – vilket Watson ger prov på genom att återge diverse fall där Holmes gör en tämligen slät figur.

Frans Oskar Wågman (bild från Litteraturbanken).

Bokförlaget Aleph har nu funnit det värt att påminna om Wågmans en gång så populära Holmes-historier, och det gör man med volymen Prinsessan av Bandalore. Den innehåller förstås just denna historia samt introduktionen där Watson berövar den förbluffade Stig hans illusioner om sin hjälte.

Det är en riktigt underhållande volym, åtminstone för oss som kan vår Holmes. Själv hade jag en intensiv Holmes-period någon gång i tonåren, då jag med förtjusning läste de fyra romanerna och de femtiosex novellerna. Det är visserligen ett tag sedan, men inte glömmer man ”Den grekiske tolken”, ”Den blå karbunkeln” och ”De rödhårigas förening” så lätt.

Den originalnovell som i det här fallet säkert betytt mest för Wågman är ”En skandal i Böhmen”. Det är där Sherlock Holmes möter sin överman i form av en kvinna – vilket naturligtvis tar hårt på den gamle misogynen som inte tilltrodde det andra könet någon intellektuell kapacitet – något som Wågman tar fasta på och driver med. Som en annan Strindberg får Holmes inbilskt hävda: ”Kvinnan har ingen logik, ingen tankekraft, ingen hjärna. Hon är en fonograf som endast upprepar vad männen talat in i henne.” Ack vad han bedrar sig. Men Wågman passar också på att driva rejält med doktor Watson och hans banala försök att producera djupsinnigheter om kvinnans väsen:

Kvinnorna är ofta så besynnerliga; vem kan begripa dem? Jag har varit gift i två år; under de första tre månaderna trodde jag mig känna varje liten vrå av mrs Watsons sköna själ; efter ett år fann jag att hennes inre, hennes lynne, hennes tycken och egenskaper hade hela provinser om vilkas tillvaro jag aldrig drömt, och numera står hon inför mig mest som en karta över Afrika från 1830-talet, där endast kusternas yttersta rand är tecknad, allt annat är obekant land. Allt jag vet därom är, att där finns vulkaner.

Jodå, Holmes ständige antagonist, superhjärnan och ärkeskurken professor Moriarty, driver sitt elaka spel även i ”Prinsessan av Bandalore”. Så här såg han ut när Sidney Paget tecknade honom för The Strand 1893; bilden är även återgiven i den här aktuella boken.

Den inbilske Holmes är ett svårartat fall av manlig självöverskattning och förlorar sig lätt i självgod mansplaining. En annan svaghet som bidrar till hans misslyckande hos Wågman är underdånigheten inför furstar och andra högdjur. Pastor Wågman träder helt enkelt fram som en feministisk demokrat med sinne för satir – vilket tyvärr inte hindrar honom från att vid ett tillfälle också servera en för tiden typisk antisemitisk schablon.

Det är hur som helst riktigt roligt att Aleph plockat fram honom ur gömmorna. Samtidigt är det så, som Richard Berghorn konstaterar i sitt förord, att hela originalutgåvan av Sherlock Holmes i nytt ljus faktiskt finns att läsa på Litteraturbanken. Enligt Berghorn karaktäriseras den av ”tämligen ogenomtränglig gammalstavning och interpunktion”, men det är att göra saken långt värre än den är. Jag kan inte se att originalet erbjuder något större läsmotstånd. I Alephs utgåva sägs i alla fall texterna vara ”moderniserade samt korrigerade”, vad det sista nu kan betyda.

Alla som i någon mening betraktar sig som Holmesianer uppmanas här till sist att unna sig Frans Oskar Wågmans träffsäkra och underhållande parodier.

__________

Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.

Share

1 Kommentar för “Bok: Prinsessan av Bandalore av Frans Oskar Wågman”

  1. Gunnela Björk

    Tack för en intressant text. Vill passa på att påminna om Laurie Kings Mary Russell-serie där SH träffar en ung kvinna minst lika smart som han själv är (anser sig vara). T ex The Beekeeper’s Apprentice.

Lämna ett svar

Okonstmuseet

  • Veikko Aaltona – hötorgskonstens kung

    Äntligen! Långt efter att jag egentligen slutat samla på okonst […]

    Share
  • Merchandise

    Merchandise är ett engelskt ord som rätt och slätt betyder […]

    Share
  • Troféer och priser

    Troféer och priser har funnits länge. De är symboler för […]

    Share
  • Mat

    Alla livsmedel används inte till att äta. Det finns mat […]

    Share
  • Djurdelar

    Det förekommer djurdelar inom konsten. Det är inte bara Damien […]

    Share

Blå Kalender

Kulturbloggen

© 2024 Kulturdelen. All Rights Reserved. Logga in - Designed, developed and maintained by TypeTree