CD: Folkmusikaliskt från Estland och Sverige
Recension, Skivhyllan, Skivor tisdag, mars 24th, 2020
Tuulikki Bartosik: Torm veeklaasis/Tempest in a Teapot (Playing With Music). Speltid: 45’33.
Tuulikki Bartosik (ackordeon, sång, kannel)
—
Irmelin: Upp (Playing With Music). Speltid: 46’28.
Eva Rune (sång, okarina, body percussion, piano), Karin Ericsson Rask (sång, okarina, body percussion, hang, slagverk), Maria Misgeld (sång, okarina, body percussion, glasflaskor)
—
Bridget Marsden & Leif Ottosson: Sea of Trees (Playing With Music). Speltid: 53’17.
Bridget Marsden (fiol), Leif Ottosson (dragspel) plus ett antal gäster
—
Fri form folk: Spelar låtar efter Gustaf Jernberg (Playing With Music). Speltid:42’56.
Sven Ahlbäck (fiol), Olof Misgeld (fiol) och Petter Berndalen (trummor)
—
Trio Törn: Debut (Playing With Music). Speltid:49’49.
Petrus Dillner (nyckelharpa), Olof Kennemark (fiol), Klara Källström (cello)
—
Jag lyssnar till Tempest in a Teapot med Tuulikki Bartosik och kommer att tänka på en film av Lennart Engström, där han porträtterar Eric Sahlström. Sahlström sitter på en sten i skogen och lyssnar till naturen. Han har den korta stråken i hand, han är beredd men avvaktar. Blicken är uppmärksam, som lyssnade han med ögonen. Så ser man hur något ljud har fångat hans intresse. Musiken börjar i blicken för att snart sprida sig till händerna – och nyckelharpan svarar skogen. Så ungefär föreställer jag mig Tuulikki Bartosik, där hon sitter med sitt ackordeon i södra Estlands skogar för att fånga, inte skogens ljud, utan själva skogen. Hon beskriver själv hur hon även i studion vill återskapa en ”skogsklang”. Musiken är hennes egen, men den vilar på folklig grund med polskor och runosång och vals och vaggsång. Jo, ibland sjunger hon också och hanterar kannel (Estlands motsvarighet till Finlands kantele). Jag är ingen dragspelsfantast, men det behöver man inte vara för att fångas av Bartosiks musik. Närmast kanske man kan jämföra hennes förhållande till sitt instrument med Lisa Långbackas, som inte heller sitter och ”pumpar bälg” utan söker klanger och stämningar.
Vill man ha mer dragspel kan man söka sig till See of Trees med Bridget Marsden på fiol och Leif Ottosson på just dragspel. Men här är vi långt från Tuulikki Bartosik. De flesta låtarna har de skrivit själva, men fyra av de tolv är traditionella. Med tanke på konstellationen fiol och dragspel ligger det nära till hands att jämföra med Lisa Rydbergs och Lisa Långbackas album Fiddle & Accordion Conversations (Sally Wiola Music/Playground Music). De senare har en mjukare och mer eftertänksam och intim framtoning med stark känsla för varierad klang. Men antagligen står Marsden och Ottosson närmare en folklig tradition.
När tre kvinnor sjunger a capella är det lätt att associera till grupper som Anonymous 4 och Trio Medieval. De har koncentrerat sig på medeltida, sakral musik, men den senare har också blandat in nykomponerat. På nya albumet Upp blandar också den svenska trion Irmelin gammalt och nytt, men det mesta har man skrivit själva. Och det medeltida och sakrala har man lämnat därhän för folkliga traditioner. Man får även in Bellmans vaggvisa till sin lille Charles. Men Bellman skulle nog ha blivit lite förvånad över den nya texten. Och med tanke på att Bellman inte skrivit melodin är det kanske dumt att nämna honom över huvud taget … Det där med a capella får man också ta med en nypa salt eftersom trion faktiskt trakterar några instrument. Men det är trots allt (stäm)sången som helt dominerar intrycket, och den spänner från kulning till spröda toner. Resultatet är inte lika meditativt och himmelskt vackert som när Trio Medieval och Anonymous 4 spänner sina katedralvalv av toner. Men så är ju också genren en annan. För min del hade Irmelin gärna fått odla det jordiska än mer, sätta råa klanger mot himmelska, låta kulningen klinga mer befriat över skogsvida landskap, släppa lite på det kontrollerade och bli farligare. Lite mer åt Willemarks-hållet, så att säga.
En mer traditionell folkmusik står Fri form folk för: trion Sven Ahlbäck (fiol), Olof Misgeld (fiol) och Petter Berndalen (trummor) spelar låtar efter Gästrikespelmannen Gustaf Jernberg (1881-1964). Det blir mest polskor men också två valser och en gånglåt. Berndalens trummor ger trion ett eget sound som bryter av mot det gängse inom genren. 
Även Trio Törn beträder den svenska folkmusikstigen, men har valt att presentera låtar som de själva skrivit. Petrus Dillner trakterar nyckelharpa, Olof Kennemark fiol och Klara Källström cello, ett instrument som man vanligen inte hör i folkmusikaliska sammanhang med som smälter in fint. Jag får väl erkänna att jag personligen föredrar spelmansmusik av det här slaget live. I mina öron går mycket på repeat med ständigt nya avstamp, vilket gör det lite påfrestande att höra en cd rakt igenom. Men den som är inne i folkmusiksvängen har nog inga som helst problem med detta, och man kan ju ta det portionsvis.
Slutligen ska sägas att Playing With Music vinnlägger sig om ett bra och naturligt ljud och uppenbarligen är ett skivbolag som den folkmusikintresserade bör hålla ögonen på.
__________
Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.
