Hem » Recension, Skivhyllan, Skivor » CD: Orkester- och körmusik av Tõnu Kõrvits och Ērik Ešenvalds

CD: Orkester- och körmusik av Tõnu Kõrvits och Ērik Ešenvalds

Tõnu Kõrvits: Hymn to the Nordic Lights; Azure; Silent Songs*; Leaving Capri; Tears Fantasy; Elegies of Thule (Ondine /Naxos). Speltid: 57’39.

Meelis Vind (basklarinett)*, Estonian National Symphony Orchestra, Risto Joost (dirigent)

 

Betyg: 

 

Ērik Ešenvalds: Translations (Naxos). Speltid: 59’20.

Portland State Chamber Choir Ethan Sperry (dirigent)

 

Betyg:

 

För tre år sedan fascinerades jag av den estniske tonsättaren Tõnu Kõrvits (född 1969) stora och melankoliska Moorland Elegies (Ondine) för kör och orkester. Det var inspirerat av hedlandskapet runt systrarna Brontës Haworth och av Emily Brontës dikter. Samma år lanserade Naxos den sju år yngre lettiske tonsättaren Ērik Ešenvalds med The Doors of Heaven, som bjöd på oerhört vacker och spännande musik för kör och orkester. Nu är det dags för nya album av de två tonsättarna.

 

Den här gången får vi sex orkesterverk av Kõrvits, varav tre för stråkorkester och ett för basklarinett och orkester. Ett av dem Hymn to the Nordic Lights har fått ge albumet dess titel. Men det är knappast det flödande nordiska ljus som vi förknippar med Skagenmålarna som Kõrvits hyllar. Skivomslaget visar norrsken, som emellertid brukar heta ”Northern light” på engelska. Men av skivkommentaren framgår att det trots allt är norrsken det handlar om, vilket också skulle vara i samklang med musiken som är både dramatisk och andäktigt högtidlig. Andra satstitlar som “Sacred River”, “Farewell Farewell” och “The Night is Darkening” säger också en hel del om hans musik.

Skivkommentaren gör annars stor affär av hur Kõrvits växte upp med rockmusik och hur den påverkat hans skapande. Men jag har faktiskt svårt att höra något som helst av detta. Att de enskilda satserna sällan är längre än en rocklåt känns som ett synnerligen magert bevis för ett samband, och det slags hymner som Kõrvits skriver tycks mig inte alls påminna om rockens “anthems”. Däremot kan jag i några fall höra den dragning till folkmusik som nämns. Finns det inte en viss släktskap mellan sista satsen i Elegies of Thule och Aulis Sallinens Aspekter av Peltoniemi Hintriks sorgmarsch?

Kõrvits musik är omisskännligt samtida men samtidigt djupt förankrad i romantiken, ibland mjukt melodisk, ibland mer svävande till sin karaktär; alltid klangligt suggestiv och rik på atmosfär. Men här finns också kärvare tongångar som förhindrar att det blir alltför drömskt.

 

Translations återkommer Ešenvalds med skönklingande körverk förankrade i nordisk tradition, och liksom på förra albunet är det Portland State Chamber Choir som sjunger under Ethan Sperrys ledning. I några verk kompletteras kören av instrument som viola, cello, handklockor, vibrafon, cymbaler och bastrumma, vilka främst fungerar som komplement till körklangen. Kanske blir det denna gång nästan lite för vackert och eteriskt. ”Legenden om den inmurade kvinnan”, som bygger på en albansk sång, sticker ut, men det nya albumet är inte lika spännande och varierat som det förra. Men visst är det vackert, mycket vackert.

__________

Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion

 

 

Share

Lämna ett svar

Okonstmuseet

  • Veikko Aaltona – hötorgskonstens kung

    Äntligen! Långt efter att jag egentligen slutat samla på okonst […]

    Share
  • Merchandise

    Merchandise är ett engelskt ord som rätt och slätt betyder […]

    Share
  • Troféer och priser

    Troféer och priser har funnits länge. De är symboler för […]

    Share
  • Mat

    Alla livsmedel används inte till att äta. Det finns mat […]

    Share
  • Djurdelar

    Det förekommer djurdelar inom konsten. Det är inte bara Damien […]

    Share

Blå Kalender

Kulturbloggen

© 2024 Kulturdelen. All Rights Reserved. Logga in - Designed, developed and maintained by TypeTree