Konstdebatt: Att gå på konstskola

Inlagd av Kulturdelen Bokhyllan, Facklitteratur, Recension lördag, juni 6th, 2020

Att gå på konstskola. Konstskolornas betydelse, en samling

Red Astrid Göransson mfl

Konstskolan Munka. 64 sid

—

En liten bok når mig på omvägar. Svårhittad men viktig i ett ämne som på ett flertal sätt ligger mig mycket varmt om hjärtat. Det är lärarkollegiet på Konstskolan Munka, en del av Munka folkhögskola i Munka Ljungby, som har samlat in ”vittnesmål” från ett antal personer som har gått på förberedande konstskolor.

Konstskolan Munkas lärarkollegium består av Astrid Göransson, David Skoog, EvaMarie Lindahl, Emma Blomberg, Johan Bjärtoft, Nygårds Karin Bengtsson, Kalle Brolin, Kristina Müntzing och Maria Werger. De har ställt två enkla frågor till ett femtiotal konstnärer: Var gick du på grundläggande/förberedande konstskola? Vad betydde den grundläggande/förberedande konstskolan för dig?

De som svarat är mer och mindre kända konstnärer ur olika generationer. Men svaren är anonymiserade. Resultatet är inte sammanfattat. Innehållet utgör knappast någon statistik som är säkerställd. Det framgår inte vilken svarsfrekvens det har varit. Kanske kan man anta att de som hade en negativ inställning till sin tid på förberedande konstskola inte brydde sig om att svara. Men med dessa reservationer är det ändå en skarp och entydig bild som tecknas. Mina egna erfarenheter bekräftar den.

Det finns olika slags konstskolor i Sverige. På högskolenivå finns det fem skolor (med tillsammans cirka 70 årsplatser) som har ämnet ”Fri konst”. Det är Kungliga Konsthögskolan, Konstfack, Valands, Malmö konsthögskola och Umeå Konsthögskola. I grundskolan är fortfarande ämnet ”bild” obligatoriskt. På gymnasiet är inte längre ”bild” obligatoriskt och en lång rad gymnasieskolor har lagt ner bildämnet. Bland de valbara estetiska programmen finns olika konst- och bildinriktningar kvar. På nivån mellan gymnasium och högskolan finns två typer av konstskolor. Dels de fria konstskolorna, cirka 15 stycken, som av myndigheterna är klassade som Konst- och kulturutbildningar. Till exempel Örebro Konstskola, Idun Lovén och Gerlesborgsskolan Och dels de konstskolor (eller konstkurser) som drivs av folkhögskolorna. Kanske bortåt 70 stycken beroende lite på hur man räknar. Till exempel Ölands konstskola, Kyrkeruds folkhögskola och Munka Konstskola. Dessutom finns på många håll i landet kommunala kulturskolor varav en del har mer eller mindre utvecklad bildverksamhet. Därtill ett antal skolor och utbildningar på varierande nivåer som är besläktade med konst – konsthantverk, design, arkitektur, animation, fotografi och mycket annat.

Den ”kreativa sektorn” av Sveriges ekonomi är mycket omfattande och i stark tillväxt.

Munkas lärarkollegium konstaterar att ”färre elever söker sig till de grundläggande/förberedande konstutbildningarna och i år har en skola tvingats stänga.” Ja, antalet ansökningar har generellt sett minskat på alla konstskolenivåer. Kanske har fler än en skola tvingats stänga och det är definitivt ett flertal skolor och utbildningar som har det besvärligt med tillströmningen av nya elever. Anledningen till detta är svår att analysera men en viktig pusselbit är att bildämnet inte längre är obligatoriskt på gymnasiet. Det innebär dels att det är betydligt färre som kommer i kontakt med bild och konst. Och dels att förkunskaperna hos de som söker vidare till konstskolor är på en mycket lägre nivå idag.

Konsekvensen av allt detta är naturligtvis inte bara att Sverige riskerar att få färre konstnärer i framtiden utan också att hela den samhälleliga kompetensen när det gäller bildkunnande, arkitektur, design och så vidare kan komma att utarmas. Och det i en tid när olika bildburna medier närmast har exploderat och vi alla bombarderas av oräkneliga bilder och symboler varje dag, varje timme.

Den lilla vackra bokens olika vittnesmål är på ett sätt ganska likartade. Jag är, som rektor för Örebro Konstskola, partisk och sympatiskt förinställd. Men jag måste ändå hävda att det inte är förvånande – det är för många en mycket positiv och livsavgörande erfarenhet att gå på konstskola. Och det är något som många, många fler än det lilla fåtal som ska bli professionella bildkonstnärer, borde få möjlighet att pröva på. Det skulle vara bra för individen och bra för samhället.

Det finns så klart variation mellan de olika ”vittnesmålen” men också tydliga gemensamma drag. Bland annat nämns de förberedande konstskolornas viktiga roll för de som dessförinnan inte varit i kontakt med konstvärlden: ”…ingen i min släkt höll på med konst och vi gick aldrig på utställningar.”

En annan återkommande synpunkt är hur viktigt det är att komma från ensamhet in i en gemenskap: ”För en frustrerad gymnasist från Helsingborgs flickläroverk med en familj som inte hade några kopplingar in i kulturvärlden var det verkligen befriande att få möta likasinnade personer…”

Munkas lärarkollegium avslutar boken så här:

”Den som inte får chansen att upptäcka konsten, blir inte konstnär. Estetiska gymnasier är jätteviktiga. Kulturskolor är jätteviktiga. Estetiska utbildningar på folkhögskola är jätteviktiga. Fria konstskolor är jätteviktiga.

Det finns någonting bra här som vi värnar om. Detta är alltså en slags larmrapport.”

—

Peter Ekström är rektor för Örebro Konstskola, ordförande för FRIKS och ingår i Kulturdelens redaktion