Historia: Valkyria – Vikingatidens Kvinnor

Inlagd av Kulturdelen Bokhyllan, Facklitteratur, Recension söndag, juli 18th, 2021

 Valkyria – Vikingatidens Kvinnor

Jóhanna Katrín Friðriksdóttir

Daidalos Förlag. 340 sid. Nyligen utkommen.

 

Vikingar har en stadig intressebas, på senare år underblåst av serier som Vikings, The Last Kingdom, Norsemen och säkerligen andra serier jag just nu inte kommer ihåg. Att vara kvinna och ha ett intresse för vikingatiden kan ofta upplevas som väldigt ensamt. Säger du något i ett socialt sammanhang så kommer det inte sällan någon man och ska förklara något för dig som du redan vet. Och kanske är det inte så konstigt; vikingar är på grund av den kvinnliga underrepresentationen i populärkulturen – om vi bortser från Ladgertha och Torvi – en manlig domän.

Men kvinnorna finns där, hela tiden närvarande. Så hur var livet för verklighetens vikingakvinnor? Fanns det kvinnliga krigare, och vilken position hade kvinnorna i allmänhet i det vikingatida samhället? Detta och mycket mer försöker Jóhanna Katrín Friðriksdóttir svara på i sin nyligen utkomna bok Valkyria, Vikingatidens Kvinnor.

Med hjälp av arkeologiska fynd och forskning, runinskrifter lagtexter och det isländska sagamaterialet går hon igenom kvinnors liv från vaggan till graven i sex genomarbetade kapitel som fått titlarna ”Spädbarnstid och barndom”, ”Tonår och giftermål”, ”Vuxenliv, äktenskap och skilsmässa”, Graviditet, barnafödande och moderskap”, ”Änkeliv” och så slutligen ”Ålderdom och död”.

Vikingatiden var en patriarkal och våldsam tid med ett starkt klantänkande och en utpräglad hederskultur – väldigt ofta upprätthållen av just kvinnor – där blodsfejden var ett sätt att normalt sätt återställa balansen i konflikter. Att navigera sin samtid som kvinna var ofta inte lätt, men om de källor vår tid har att förlita sig på är något att gå efter var kvinnorna en kraft att räkna med. De fanns med vid tingen, de påverkade sina ledare och sågs som betrodda rådgivare till sina makar. Inte minst var det de som, ofta utan hjälp av sina makar, skötte gårdarna med ansvar för allt som behövde göras och alla som behövde födas och klädas. Om de sagor (benämningen ”saga” ska inte uppfattas som något i stil med ”Snövit”, mer som en krönika) som finns kvar är något att förlita sig på var det inte sällan kvinnor som uppmuntrade sina män att söka blodshämnd för oförrätter och mördade familjemedlemmar. Å andra sidan så är kvinnorna inget annat än schackpjäser i möns maktambitioner; ägodelar att överlämna till dem som bäst gynnar de egna intressena.

Men Jóhanna Katrín Friðriksdóttir har också hittat berättelserna om de starka kvinnorna; de som formar sina egna öden utifrån vilja eller trängande nöd. De som satte sitt avtryck på sin samtid men sedan bekvämt glömts av generationerna som kom efter. Som den mäktiga Estrid* i Uppland som lät bygga broar och vägar och efterlämnade en mängd av runstenar i sitt namn. Vid möter också bland annat den iriska kungadottern och slavinnan, i en och samma person, Melkorka i Laxdalingarnas saga, Hallgerð i Njáls saga och Freydís Eiríksdotter, en av de vikingar som försökte etablera en koloni på Newfoundland och Eirík Rödes dotter, bland många andra.

Det sagamaterial som används är både mytiskt och återgivanden av verkliga händelser, och präglas ibland av att de ursprungligen muntliga berättelserna skrevs ned cirka 200 år efter vikingatidens slut, men Jóhanna Katrín Friðriksdóttir menar att om de positioner för, och handlingar av kvinnor, som beskrivs inte var en möjlighet i den vikingatida världen, då skulle de inte heller ha funnits med i berättelserna.

Är man intresserad av vikingatiden, oavsett vilken könstillhörighet man själv har, bör man läsa Valkyria, Vikingatidens Kvinnor för att få en mer fullständig bild av den tid som ligger precis i utkanten av de skriftliga källorna, och som lockat till så många dramatiseringar, både i bokform och i TV-produktioner. Som Jóhanna Katrín Friðriksdóttir själv skriver i sin bok: ”Berättelsen om vikingatiden är ofta en berättelse om män – om manliga krigare, kungar, sjöfarare, upptäcksresande, nybyggare, bönder, gudar och jättar – men därinunder ser vi kvinnorna överallt. De tågar med den stora hednaarmén, de är bosättare på Island och Grönland, de utforskar Newfoundland, de finns på runstenar i Sverige och Danmark, de uppträder på den politiska scenen i Norge, och de är livfulla, aktiva gestalter i myterna och legenderna. Faktum är att vikingatiden över huvud taget inte varit möjlig utan kvinnornas insatser.”

—

Camilla Johansson, journalist

*Du kan läsa mer om Estrid Sigfastsdotter i en separat text.