CD: Filmmusik av Alfred Schnittke

Inlagd av Sten Wistrand Recension, Skivhyllan, Skivor, Uncategorized torsdag, december 2nd, 2021

Alfred Schnittke: Film Music, Vol. 5 (The Stars of the Day; The Favorite; Father Sergius). (Capriccio/Naxos). Speltid: 53’49.

Rundfunkchor Berlin, Rundfunk-Sinfonieorchester Berlin, Frank Strobel (dirigent)

Betyg: 

 

Alfred Schnittke (alt. Sjnitke, 1934–1998) var tonsättaren som gjorde vad som föll honom in. Han kunde fritt blanda musikstilar utan att förlora sig själv. Det gjorde honom också till en fabulös fabrikör av filmmusik. Berlins radio-symfoniker under Frank Strobel har nu kommit fram till sitt femte album i vad som möjligen är tänkt att bli en komplett utgåva. Här får vi sviter ur musiken till Dagens stjärnor (1966), Publikens gunstling (1985) och Fader Sergij (1978).

Filmen var inte bara en inkomstkälla för sovjetiska tonsättare utan också en räddningsplanka när de hamnade i onåd hos partiet och inte blev spelade i konsertsalarna. Filmmusiken gav också utrymme för annars suspekt modernistiska tongångar, antagligen därför att de i någon mening kunde uppfattas som ”illustrativa”. I de här aktuella sviterna blandar Schnittke mer populärmusikaliska tongångar med smått avantgardistiska. Här klingar det av gatupositiv, vals, foxtrott, mazurka, ragtime, marsch och polonäs (en riktigt maffig en!). Det är festligt och roligt och snitsigt och medryckande. Mer än en gång kommer jag på mig själv med att sitta och le och nästan fnissa.

Men variationen är stor, och ”Monolog” i Fader Sergij är sex oerhörda minuter, där musiken samtidigt tycks söka sig inåt i själen och ut i rymdens ödsliga oändlighet. Den följa av en epilog där kören kommer in på ett sätt som kan föra tankarna till den avslutande ”Neptunus” (mystikern) i Gustav Holsts Planeterna. Här är vi sannerligen långt från humoristiskt struttig foxtrot och komiskt klämmig marsch. Men hos Schnittke utesluter inte det ena det andra.

__________

Sten Wistrand ingått i Kulturdelens redaktion.