CD: Orkesterverk av Vítězslava Kaprálová

Inlagd av Sten Wistrand Recension, Skivhyllan, Skivor fredag, december 10th, 2021

Vítězslava Kaprálová: Waving Farewell; Sad Evening; Prélude de Noël; Military Sinfonietta; ,Suite en miniature; Piano Concerto (Naxos). Speltid: 58’57.
Nicholas Phan (tenor), Amy I-Lin Cheng (piano), University of Michigan Symphony Orchestra, Kenneth Kiesler (dirigent)

Betyg: 

–

När tjeckiska Vítězslava Kaprálová 1940 dog i tyfus var hon bara 25 år men hade hunnit skriva en rad verk inom olika genrer och dessutom framträda som dirigent. Jag har tidigare uppmärksammat en cd med hennes pianomusik. Nu är det dags för ett antal orkesterverk skrivna mellan 1935 och 1939. Till de första hör en älsklig miniatyrsvit och en romantisk pianokonsert. Solist vid urpremiären av den senare i Brno var Ludvík Kundera. Om namnet låter bekant kan det bero på hans mer berömde son, författaren Milan Kundera. I romanen Skrattets och glömskans bok nämner han sin far som grubblar över varför Beethoven så gärna skrev variationer. Så följer en inte alltför militärisk Militärsinfonietta som ibland kan föra tankarna till Janáček (som hennes pappa studerat för) och två raffinerade och klangligt subtila orkestersånger med en viss smak av Ravel.

Apropå kända kulturpersonligheter i hennes närhet kan nämnas att hon gifte sig med författaren Jiří Mucha som var son till jugendaffischernas mästare Alphonse Mucha. Som lärare i dirigering hade hon inga mindre än Václav Talich och Charles Munch, och hennes verk uruppfördes av storheter som Karel Ančerl och Rafael Kubelík. Och bland hennes lärare i komposition hittar vi Vitězslav Novák och självaste Bohuslav Martinů (som blev mer än en lärare, om man säger så). Men tro inte att hon på något sätt var en epigon. Det man slås av är i stället hur självständig hon är – och mogen.

Trots all denna uppskattning i samtiden försvann hennes namn och musik alltmer från offentligheten efter hennes död. Bisarrt nog bidrog hennes eget hemland till det efter att kommunisterna 1948 tillskansat sig makten. De dömde idiotiskt nog ut hennes musik som ”dekadent”. Så här i efterhand kanske man kan se det som en rekommendation …

Nu tycks i alla fall Vítězslava Kaprálová på väg att återta den plats som tillkommer henne – och den här skivan är ett utmärkt sätt att lära känna hennes musik på.

__________

Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.

PS. Betoningen ligger alltid på första stavelsen i tjeckiskan; accenttecknet anger lång vokal.