CD: Nya album med Trio Circle och Erik Palmberg
Recension, Skivhyllan, Skivor måndag, januari 10th, 2022
Trio Circle: Trio Cicle (Prophone/Naxos). Speltid: 49’08.
Magnus Dölerud (tenorsaxofon), Hans Backenroth (bas), Oscar Johansson Werre (trummor)
Betyg:
–
–
–
–
–
Erik Palmberg: In Between (Prophone/Naxos). Speltid: 45’40.
Erik Palmberg (trumpet, flygelhorn), AntonDromberg (piano), Niklas Wennström (kontrabas), Sebastian Voegler (trummor), Robert Erlandsson (kontrabas), Jonas Bäckman (trummor), Karin Hammar (trombon), Hampus T. Adami (barytonsax)
Betyg:
Tidigare i år kom Parker’s Mood med Hans Backenroth Q(uartet) där jag konstaterade att ”Backenroth, med och utan stråke, är som en klippa med sin ståbas, fast en ovanligt svängig klippa då förstås – och profilerad. Det är inte alltid man hör basen träda fram lika tydligt och ta för sig med sådan självklar och berättigad auktoritet”. Nu är han tillbaka på albumet Trio Circle med en trio som heter, just det, Trio Circle. Och visste spelar han med samma auktoritet här, denna gång tillsammans med Magnus Dölerud på tenorsaxofon och Oscar Johansson Werre på trummor. Dölerud svarar för tre av låtarna; i övrigt rör det sig om namn som Miles Davis, Billy Strayhorn, Thelonious Monk, Cole Porter och Ornette Coleman. Albumet inleds anslående med Döleruds långa saxofonutandning som sedan letar sig fram till en melodi. Sedan tar ett härligt triospel vid, där man också noterar att man fått en trumslagare som verkligen spelar trummor.
Om någon skulle be mig att nämna en svensk trumpetare är det nog Peter Asplunds namn som dyker upp först. Men här presenterar sig nu en man vid namn Erik Palmberg, och det gör han med besked. Han debuterade 2016 med First Lines, ett album som jag missat. Nu har han i alla fall släppt sin andra cd, In Between, och det inga dåliga grejer. Palmberg svarar själv för nio av de tio låtarna. Han spelar med lite olika konstellationer så vi rör oss mellan en kvartett och en kvintett med varierande uppsättning av musiker och instrument – även om Anton Dromberg är med över allt på piano. Och det får han gärna vara. På en del låtar blir det snygga duetter mellan Palmbergs trumpet (alternativt flygelhorn) och Karin Hammars trombon och Hampus T. Adamis barytonsax – lite av samma känsla som när Chet Baker möter Gerry Mulligan eller när Wardell Gray slår sig ihop med Dexter Gordon. Riktigt snyggt är det i alla fall. Dessutom har han hittat profilerade basister och trumslagare i Niklas Wennström och Robert Erlandsson respektive Sebastian Voegler och Jonas Bäckman.
Vi kan alltså glädja oss åt två svenska album som förvaltar traditionen på ett levande och personligt sätt.
__________
Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.
