Hem » Kulturdelen rekommenderar, Recension, Skivhyllan, Skivor » CD: Parker’s Mood med Hans Backenroth Q

CD: Parker’s Mood med Hans Backenroth Q

Hans Backenroth Q: Parker’s Mood (Prophone/Naxos). Speltid: 57’52.

Hans Backenroth (bas), Klas Lindquist (altsaxofon, klarinett), Erik Söderlind (gitarr), Karl-Henrik Ousbäck (trummor)

 

Betyg: 

 

Det kommer ut förvånansvärt mycket svenskproducerad jazz. Mycket av det jag hört är kompetent och bra, men det är inte alltid jag vill brista ut i ett ”Oj, här händer det något!” Men här vill jag det. När Hans Backenroths Q(uartet) tar sig an Charlie Parker händer verkligen något. Man kan kanske tycka att det är en överloppsgärning att spela in Parker-låtar nu när Parkers egna inspelningar finns att tillgå. Men den här kvartetten får det att kännas angeläget.

Backenroth har varit verksam som basist i över 35 år och spelat med de flesta från Bernt Rosengren och Arne Domnérus till Monica Zetterlund och Bengt Hallberg. Men detta är faktiskt bara det andra albumet han gör i eget namn; det förra, med den lite vitsiga titeln Bassic Instinct, kom för tolv år sedan.

Charlie Parker i New York 1947. Foto: William P. Gottlieb

Inte oväntat rymmer hans kvartett saxofon och trummor förutom basen. Lite mer oväntat är kanske att det traditionella pianot är utbytt mot gitarr. Men när man hör Erik Söderlind är det ju inte så att man sitter och saknar ett piano. Samspelet mellan honom och Backenroth i ”Lover Man” är en höjdare.

Klas Lindqvist växlar mellan saxofon och klarinett. I en recension av Ellas Kapell förra året konstaterade jag att hans spel fungerade som ”den expressiva pricken över i”, och det gäller även här. Men han kan också spela underbart ömsint och mjukt som i den härliga duetten med Backenroth i ”Embraceable you”.

I en annan recension nyligen antydde jag att trumspelet på den aktuella skivan var rätt tråkigt, men det kan man absolut inte säga om det som Karl-Henrik Ousbäcks presenterar här. Och Backenroth, med och utan stråke, är som en klippa med sin ståbas, fast en ovanligt svängig klippa då förstås – och profilerad. Det är inte alltid man hör basen träda fram lika tydligt och ta för sig med sådan självklar och berättigad auktoritet.

Parker’s Mood heter albumet, och det är en stämning som det är gott att vara i. Helt nyligen delades en Grammis ut för årets jazz-album 2020. Den gick till Amanda Ginsburg. Det skulle inte förvåna om Parker’s Mood kommer att höra till de nominerade för 2021.

__________

Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.

Share

Lämna ett svar

Okonstmuseet

  • Veikko Aaltona – hötorgskonstens kung

    Äntligen! Långt efter att jag egentligen slutat samla på okonst […]

    Share
  • Merchandise

    Merchandise är ett engelskt ord som rätt och slätt betyder […]

    Share
  • Troféer och priser

    Troféer och priser har funnits länge. De är symboler för […]

    Share
  • Mat

    Alla livsmedel används inte till att äta. Det finns mat […]

    Share
  • Djurdelar

    Det förekommer djurdelar inom konsten. Det är inte bara Damien […]

    Share

Blå Kalender

Kulturbloggen

© 2022 Kulturdelen. All Rights Reserved. Logga in - Designed, developed and maintained by TypeTree