Hem » Bokhyllan, Recension, Skönlitteratur » Roman: Bagaget

Roman: Bagaget

Monika Helfer

Bagaget

Översättning av Rebecca Kjellberg

Lindelöws Bokförlag. 156 sidor. Utkommen.

 

Bagaget är den första den första roman som ges ut på svenska av österrikiska Monika Helfer, men hon har sedan innan gett ut ett flertal romaner, noveller och barnböcker. Somliga har även filmatiserats. Hennes verk berör ofta olika familjeförhållanden, och de präglas även ofta av ett tydligt barnperspektiv. Likaså är det med denna bok, men där det snarare rör sig om ett flertal perspektiv. Det är en bok om författarens jordbrukande morföräldrar och deras barn, framförallt tillkomsten av dottern Grete – författarens mamma – och huruvida hon verkligen är deras barn.

Heliga mormor Maria är oerhört vacker. Det kan inte understrykas nog. Morfar Josef är oerhört sammanbiten och tystlåten. Det bör också betonas noga. Ingen förstår varför hon ska vara hans. Men när Josef blir inkallad till första världskriget, ser många sin chans. Och som det heter i boken: ”Långt bort i dalen var det inte bra för en kvinna att vara vacker”.

Man kan säga att boken består av två delar. Den första handlar om krigsinkallelsen och hur Maria har en affär med Georg, medan den andra handlar om hur Josefs vän, byns borgmästare, tar sig rättigheter mot Maria.

Något passivt framskriven försöker Maria ändå dra fördel av sin skönhet, och på en marknad i en grannby träffar hon tysken Georg, som av en tillfällighet är där. Ett halvår senare blir det känt att hon är gravid. Men det kanske inte behöver vara tysken som är far till barnet.

Josef är mer gammalmodig. Tystlåten, händig och sträng. Folk i byn är rädda för honom, men egentligen utan anledning. Georg är mer modern. Pratsam, påläst och ömsint. Folk tycker att han är sympatisk, likaså Maria som bestämmer sig för att lämna gården för honom om Josef inte kommer tillbaka.

Tvärsigenom boken löper en inkonsekvens. När det talas om Marias affär är detta, på ett smakfullt vis, inte moraliserande. Det är lättsamt och sinnligt. Men när berättaren skriver om sina egna affärer, eller om andras, är hon inte sen med att moralisera över andra. Till och med Georg får några dängor – men inte Maria. Det går göra god litteratur oavsett om man moraliserar eller inte, men det blir något motsägelsefullt och skevt när det blandas så friskt.

I bokens andra del blir borgmästaren bocksjuk och kräver Maria. Josef har bett sin vän borgmästaren att vakta över Maria när han är borta. Även om borgmästaren bor en timme bort så brukar han vandra upp till Maria och barnen uppe på deras höjd. Förutom att ta med sig små gåvor och lite mat, så beskyddar han faktiskt Maria, så att säga. Josef är ändå hans goda vän. Men, Maria är också oerhört vacker. Vem har inte trånat efter Maria, framförallt när man ligger naken jämte sin mediokra fru? Men alla har inte krävt henne med våld.

Den andra delen av boken gör det svårt att rikta moraliska omdömen mot Maria i den första delen. Den gör det liksom retrospektivt. Självklart finns det ingen att klandra Maria för i den andra delen, men det förklarar varför omdömena utelämnats i den första delen. Men man kommer inte ifrån att det finns en skevhet i vem som blir synad i bokens första del.

En teknik som Helfer gärna använder i boken är att använda sig av en form av skenbar satsradning där hon blandar olika perspektiv. På ett ställe, där berättaren talar om hur hon och hennes mormor båda älskar tyger, heter det: ”Maria älskade tyger, precis som jag, hon kunde inte, jag kan inte, hålla fingrarna i styr om siden, sammet, taft och folie låg framför henne, precis som när det ligger framför mig”. Tekniken ger texten förutom en dynamik, också en närhet som påminner om något muntligt berättat.

Boken är underhållande, utan att vara enkelt underhållande. Man vänder gärna blad. Men det finns ytterligare en spricka genom den. Vill den berätta en släkts historia, eller vill den berätta en berättelse med hjälp av släktens historia?

I det andra fallet hade det varit en berättelse om Maria, hennes skönhet och män, som självklart hade gått att brodera ut med en rad detaljer om släkten. Det hade förstärkt berättelsen. Men det finns en rad avstickare i boken, som berör övriga familjen, som egentligen inte tillför något till Marias berättelse. Det är små berättelser som står på egna ben. Det blir mindre strömlinjeformat så eftersom berättelsen så tydligt pendlar mellan att återge antingen Marias historia eller den övriga familjens.

Ändå är det en bok man gärna läser. Det finns ett överflöd av stoff genom hela skildringen. Helfer har utlämnat mycket, man förstår det, men det är inte på bekostnad av berättelsen. Att boken sedan har en egen ton, som framhäver olika perspektiv och samtidigt skapar en närvaro, är inte till dess nackdel. Bagaget är en bra bok.

Isak Adolfsson

Share

Lämna ett svar

Okonstmuseet

  • Veikko Aaltona – hötorgskonstens kung

    Äntligen! Långt efter att jag egentligen slutat samla på okonst […]

    Share
  • Merchandise

    Merchandise är ett engelskt ord som rätt och slätt betyder […]

    Share
  • Troféer och priser

    Troféer och priser har funnits länge. De är symboler för […]

    Share
  • Mat

    Alla livsmedel används inte till att äta. Det finns mat […]

    Share
  • Djurdelar

    Det förekommer djurdelar inom konsten. Det är inte bara Damien […]

    Share

Blå Kalender

Kulturbloggen

© 2024 Kulturdelen. All Rights Reserved. Logga in - Designed, developed and maintained by TypeTree