Novellsamling: Medborgarna
Bokhyllan, Recension, Skönlitteratur tisdag, februari 14th, 2023Henrik Bromander
Medborgarna
Weyler förlag. 299 sidor. Just utkommen.
Henrik Bromander är förutom författare även serietecknare och dramatiker, och hans verk präglas ofta av ett samhällsengagemang, liksom föreliggande bok. Han är född 1982, härstammar från Växjö men bor numera i Malmö. Hans tendensiösa texter har bland annat publicerats i syndikalistiska Arbetaren och satirtidskriften Galago.
När man ska förstå sig på en bok är det ju klokt att fråga sig hur boken vill bli förstådd. Med Henrik Bromanders Medborgarna vill nog bli förstådd som tendenslitteratur – litteratur som kommenterar och tar del i samhällsfrågor – och den förstås också lätt så. Medborgarna är en samling noveller om de som befinner sig i samhällets skuggsida. De olika berättelserna berör olika dagsaktuella ämnen, vilka ofta handlar om samhällets polarisering.
Men, boken är något ojämn. Boken börjar starkt med titelnovellen ”Medborgarna”, som handlar om en kvinna på landsbygden som gått med i ett medborgargarde, som ersätter den polisstation som nyligen lagts ned. Vi möter en landsbygd som avvecklas men som fortfarande befolkas. Det har skapats parallellsamhällen, varför det heter att ”det är som om de lever i en annan värld” om de som befinner sig i skuggsidan. På landet finns det en nostalgi blandat med en misstro för framtiden, vilket resulterar i en svartmålning av allt främmande. I novellen försvarar inte Bromander högerpopulism men han gestalter hur den växt fram.
I novellen finns också mycket levd erfarenhet av livet på landet gestaltad, som när det på ett ställe heter ”[f]ramför allt innebar de där båtturerna en möjlighet att komma bort från varandra, även om man satt knödd flytväst mot flytväst. Vrålet från motorn omöjliggjorde alla samtal och öppnade ett inre rum fullt av tankar och drömmar.”
En annan av de starkare novellerna är ”Den gröna björnen” som är en tillbakablick under ett mord, där en klimataktivist skjuter en företagspamp från ett fönster. Novellen är en berättelse om en klimatterrorist i vardande. Somrarna spenderade han på det småländska höglandet – det är ett avbrott från en inte fungerande tillvaro i Stockholm – för att sedan bli fosterbarn där, och väl där sås fröet för ett klimatengagemang.
En fråga som man dock kan ställa till novellen är om det inte har en kolonial tendens. Likt hemlandet är centrum och kolonin är periferin, där lite vad som helst kan hända utan större implikationer, så är storstaden centrum i novellen och än mer tydligt är landsbygden periferin.
Även novellen ”Lämnad vid första slaget” tillhör de starkare, även om den börjar något trevande. Tematiken är våld i nära relationer, och novellen har ett intressant genusperspektiv. I blickfånget för berättelsen är en misslyckad skådis som har en småtjafsig relation med sin partner. Bromander gör en intressant tagning på ett sällan diskuterat problem, och han lyckas fånga en dubbelhet: att känna kärlek och hat till en och samma person.
Andra noveller handlar om en avdankad bibliotekarie som får en ny granne och som hon blir besatt av och som snart börjat tappa koncepterna och hamnar i en nedåtgående spiral, om en änka och minkuppfödare håller en monolog och meditation över sin bortgångne partner och berättar sin historia som migrant, som också en berättelse om det hårda arbetet med att vara lantbrukare, och att motarbetas från diverse håll, om en syndikalistisk ETA-sympatisör som besöker Baskien för att finna en nystart i livet.
Texten ”Döda hund” är en biografisk text, som främst är intressant ur ett berättartekniskt perspektiv där Bromander är observerar och andra, främst en socialt utsatt person, är i centrum och står för handlingarna. Et liknande berättargrepp görs i texten ”I morgon är en annan dag”. En hemvändare som återser sitt mörka Småland och en syster som ska upp i rättegång, och möter en hel del förlegade plattityder. Texten arbetar med en del spegeltekniker, så som att berättaren är framgångsrik, medan systern är motsatsen och ändå är de syskon.
När man läser ovannämnda texten uppstår frågan: Är det rätt att framställa landsbygden som bakåtsträvande och lite ouppdaterad? Är inte det en lite förlegad bild? Ponera att det stämmer till viss del, men bidrar inte det till att göra landsbygden till den civiliserade stadens Den andre? Polariserar inte det än mer? Går inte det stick i stäv med vad Bromander vill, att gestalta polariseringen för att invända mot den?
I novellen ”Snabba skor” får vi följa en langares kundkrets och vi får gestaltas för oss vilka de är. Det är allt från de som mikrodoserar, som brukar för smärtlindring, de som vill råda bot på vardagens tristes, de som är tungt kriminella. Till en början är ansatsen den samma som i titelnovellen, att inte försvara men att vilja förstå vem det är som hamnar i ett missbruk. Men snart slår texten över i ett moraliserande och fördömande på ett slentrianmässigt vis. En annan ansats hade inte behövt vara drogliberal utan skulle kunna vara mer problematiserande.
Även om boken stundtals är något ojämn, är det en intressant och uppfriskande bok. Ibland beskyller man tendenslitteratur för att vara mer av samhällsreportage än just litteratur. Det är inte fallet med Bromanders bok. Den är klart och tydligt skönlitterär, och något som får boken att lyfta är språket. Det är talspråkligt, utan att bli vardagligt och simpelt. Effekten blir att man hör Bromander och novellernas berättare tala till en.
Ytterligare något man kan beskylla tendenslitteratur för är att den skriver sin läsare på näsan. Detta gör heller inte Bromander. Pusselbitarna får läsaren lägga ihop själv, så att säga. Detta gör att boken känns lika mycket som ett färskt samhällsinlägg som en berättelse om människor av kött och blod. Den som vill ha sig ett stycke färskt ryckande samhällskommentar och litteratur, ska läsa Henrik Bromanders Medborgarna!
—
Isak Adolfsson
